I skrivande stund går en våg av engagemang över Sverige, för flyktingars rätt att på ett säkert sätt kunna söka trygghet från brutalitet och utsatthet. Det är en politisk samling av ett sällan skådat slag. Det sammanfaller med ett sorts ”nu är det nog!”-statement mot rasism, den råa iskyla som sprider sig över nätet och […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

Ibland är det bara en obehaglig känsla av att någon, eller något, finns i rummet. Ibland en tydligare gestalt som visar sig. Under tre års tid har Petter Inedahl letat upp platser i Stockholmsområdet där det sägs spöka. Han har pratat med människor som varit med om oförklarliga saker, som de aldrig trodde att de […][...]

Det har varit mycket om artificiell intelligens på sistone. Filmer som Her, Ex Machina, Chappie och Terminator: Phil Collins, romaner som Speak, Ancillary Justice och vad jag förstår även David Lagercrantz nya fanfic… Det finns till och med en Philip K Dick-robot som visserligen inte kan skriva romaner (än) men väl diskutera filosofi. Vad är […][...]

David Bowie på svenska är en kärleksförklaring till artisten i titeln. Författaren, Per Åke Jansson, har under nästintill hela sitt liv lyssnat på Bowie och intresserat sig för honom både som privatperson och offentlig musiker, och det märks att han sitter inne på kunskaper. På bokens baksida står det att ”boken är skriven för dig […][...]

Det är de märkliga tecknen i en anteckningsbok hemma hos en skolkamrat som redan från första mötet fångar en tolvårig Bengt Jangfeldt. Tecknen är kyrilliska, språket är ryska och ska bli ett bärande inslag i den blivande författarens och översättarens liv. Ju mer jag läser böcker från språkområden som visserligen kan vara stora men som […][...]

Fängelset eller fånglägret verkar ha en alldeles särskild plats i rysk litteratur och samhällsliv. I Ryssland, skriver Michail Chodorkovskij i förordet till boken Mina medfångar, ”har alla som läst Solzjenitsyn eller Sjalamov, liksom de som aldrig hört talas om dessa stora författare, med modersmjölken insupit det ordspråk som ligger djupt inbäddat i varje ryss undermedvetna: […][...]

Det Goda Sovjetiska Köket – Minnen, mat och längtan är en s.k. foodoir. En metaforisk måltid kring Sovjets historia, där varje kapitel sträcker över ett decennium, med början på 1910-talet och slutet på 2000-talet. Här flätas kortfattade historiska överblickar och porträtt av tidens stora personligheter samman med berättelsen om författarens egen familj. Inblickar i de […][...]

OK, vi kör den där obligatoriska referensen direkt så har vi det överstökat: 1940 recenserade George Orwell Mein Kampf. Recensionen är värd att läsa i sin helhet, men jag vill lyfta fram den här biten: Hitler knows that human beings don’t only want comfort, safety, short working-hours, hygiene, birth-control and, in general, common sense; they […][...]

Denis Diderot föddes 1713 i Langres, ca 30 mil sydost om Paris, som äldste son till en knivsmed. Han insåg tidigt att han inte ville bli det som hans pappa önskade att han skulle bli: kanik, en präst inom katolska kyrkan. Diderot hade inte den religiösa övertygelsen och i 23-årsåldern förstod han att inget specifikt […][...]