Roger Ackroyd är en av de förmögnare invånarna i den engelska byn King’s Abbot. Tidigt i berättelsen mördas han och efter lite initialt fumlande kopplar polisen in en viss Hercule Poirot att lösa brottet. Inledningsvis möts läsaren av två ritningar. En visar layouten på Roger Ackroyds herrgård, ett antal rum, korridorer och en terass. Den […][...]

Allt börjar med döden. Zachary får en hjärtinfarkt och lämnar hustrun Lydia och vännerna Christine och Alex i chock. I trettio år har de hållit ihop, genom osäkerhet och utveckling, barnafödelse och karriärval. De har vävts samman tills de nästan inte längre är fyra individer, och mycket mindre två par, utan snarare en enhet. Vad […][...]

I 2000-talets Europa tänker vi oftast på sterila och hyperrenliga miljöer när någon nämner ordet ”sjukhus”. Så var inte fallet på 1800-talet. Sjukhusen var överfulla, smutsiga och var lika troliga att ta död på patienter som att bota dem. Speciellt problematiskt var kirurgi eftersom man inte hade någon aning om vad som gjorde att sår […][...]

Att utnämna böcker till mästerverk, eller än värre tro sig ha läst en framtida klassiker, är rätt fånigt. När väl en person gjort det, följer strax ett koppel med andra tyckare som i korus utbrister: Länge leve boken, må det överleva både bål och Alexandria-katastrofer! Ett enfaldigt leve för födelsedagsbarnet, hurra, hurrrrra! Vad som behövs […][...]

30-åriga Georgina Horspool försöker vara positiv. Verkligen. Men det är inte lätt när hon på samma dag blir sparkad från sitt jobb på stadens sämsta restaurang och hittar sin pojkvän i säng med hans sekreterare. Skit. Inte blir det bättre av att hennes syster skäms för henne och att hennes mammas nya man nedlåtande undrar […][...]

Hjärtats död av Elizabeth Bowen (1899 – 1973) har filmatiserats åtminstone en gång: The Death of the Heart. Vilken titel! Läser vi på baksidan kan vi sluta oss till att det antagligen handlar om vad vi i mindre dramatiska ordalag kallar ett krossat hjärta. Jag kommer att tänka på Jane Eyre när jag läser om […][...]

Tjockt kladd, kletig klibbig blöt trasig ull linda sig runt såren, syr samman den spräckta huden när jag går och skrapar min vantehand mot väggen. Skrovligt rött tegel river sönder ullen. River sönder huden. Rå röd hud. Rått rött huvud…Blodet är svart. Torrt. Bryts i bitar, brister. Lukten av bränt fett täpper till mina näsborrar…Jag […][...]

Kvarnstenen. Det där stora, runda stenblocket är en tidlös accessoar om än en sällan särskilt klädsam sådan. Inte alla förmår bära upp dem och dessutom är de ofta omöjliga att åla sig ur utan att öronen följer med. Jag tänker mig att många föds med dem; de blir så att säga en gåva från världen. […][...]

Idel, ädel, adel. Vackra kläder och änkegrevinnan av Grantham yttrar slagfärdiga repliker som ingen glömmer. Romanen Mödrarnas söndag har till det yttre likheter med tv-serien Downton Abbey som lockade så många tittare. Tidsepoken. En slottsbyggnad. Herrskap och tjänstefolk. Men författaren Graham Swift har valt bort kollektivet och i stället fokuserat på tjänsteflickan Jane Fairchild. Den […][...]

Chavs eller chavar är i vid mening engelsk vithyad underklass. Det är människor som enligt schablonbilden ”brukar bo i England men stavar det ’Engerland’. De har svårt att uttrycka sig och har svårt att skriva och stava. De älskar sina pitbullar och sina knivar /… / De tenderar att föröka sig i femtonårsåldern och tillbringar […][...]