30-åriga Georgina Horspool försöker vara positiv. Verkligen. Men det är inte lätt när hon på samma dag blir sparkad från sitt jobb på stadens sämsta restaurang och hittar sin pojkvän i säng med hans sekreterare. Skit. Inte blir det bättre av att hennes syster skäms för henne och att hennes mammas nya man nedlåtande undrar när hon ska ta tag i sitt liv.

Som tur är får hon snabbt jobb på en nyöppnad bar där hon känner att hennes talanger kommer till användning. Det höga tempot som ibland möjligen övergår i lite kaos är inget som stör henne utan hon njuter av stämningen och trivs bra med den skojfriska ägaren. Tills hon träffar ägare nummer två och inser att det är hennes stora kärlek Lucas från gymnasiet. Värst av allt: han verkar inte komma ihåg henne över huvud taget.

Det kommer aldrig vara över för mig är Mhairi McFarlanes femte roman och det går inte att motsäga att hon förstår sig på den romantiska komedin. Huvudpersonen Georgina är tydligt upplagd med sitt kaotiska liv och sina lite halvfärdiga drömmar för att läsaren ska kunna identifiera sig med henne. Ibland går det bra, ibland känns det lite forcerat. Den övriga rollbesättningen känns hyfsat standardmässig: sköna vänner, en oförstående syster, en rutten pojkvän, mammas nya översittare till man och så den gamla flamman från skolan. Karaktärerna i sig är trevliga men det är lite väl övertydligt vilken roll de ska spela vilket gör att interaktionerna dem emellan känns lite tillrättalagda. De säger liksom bara det de förväntas säga för att Georgina ska kunna gå vidare till nästa steg.

Vad gäller huvudkomponenterna i en romantisk komedi tycker jag att komedin är något starkare än romantiken. McFarlane har ett ironiskt språk som tilltalar mig och strösslar dessutom in nördiga popkultur-referenser lite då och då vilket är ett enkelt sätt att vinna över mig. De roligaste bitarna är utan tvekan när McFarlane låter Georgina delta i en open mic och får berätta om sina tragikomiska jobbupplevelser; där lyfter det och jag får känslan av att läsa ett ståuppkomikers manus. Romansen lämnar dock enligt mig lite att önska. Jag gillar att få lära känna båda parter i ett blivande par och eftersom upplägget här snarare är att Georgina går runt och är orolig över vad Lucas tycker om henne än att de lär känna varandra blir jag inte så överväldigad av känslor. Tyvärr.

Sen tycker jag att McFarlane begår samma misstag som Jojo Moyes i Livet efter dig, nämligen att använda en kvinnliga karaktärens trauma från tidigare för att göra en twist eller driva handlingen. Jag tycker alltid att det känns lite billigt och speciellt efter #metoo blir det som att fiska efter pluspoäng.

Trots allt detta ska det sägas att Det kommer aldrig vara över för mig är en kul bok med igenkänningsfaktor och en huvudkaraktär att heja på. Vill du ha lite enkel sommarläsning kan det här vara helt rätt.