Tre syskon som delade lägenhet. Alexander, Natasha och Josef. Parallella liv, men alltid med ett öga på varandra. Så kändes det i alla fall. Nu är de bara två. Natasha, som knappt tar sig ur sängen, och Josef, som festar, filar på sin stand-up-rutin och ligger runt. Lite planlöst. Kanske som vilken nittonåring som helst. […][...]

Anton och hans morfar har en särskild relation. Det är hos morfar han läser sina läxor och har sin trygghet sedan föräldrarnas skilsmässa och när morfadern plötsligt dör blir tillvaron till ett gungfly. Än mer så, när det visar sig att morfadern hade hemligheter som Anton aldrig kunnat ana sig till: det visar sig att […][...]

Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden. Därför är döden ingenting för oss. - Epikuros Det kan ha varit K. G. Hammar som i ett radiosamtal för några år sedan samtalade om döden. Bland mycket annat, antar jag. Han menade något i stil med att han vid dödsögonblicket önskade […][...]

Så liten plats en människa tar på jorden Mindre än ett träd i skogen Så stort tomrum hon lämnar efter sig En hel värld kan inte fylla det Så litet ett människas hjärta är Inte större än en fågel Rymmer ändå hela världen och tomma rymder större än världen ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång […][...]

Enklaste sättet att hitta en bra stil: Först fundera på vad man vill säga. Sedan säger man det helt enkelt och om det då känns för enkelt kan det bero på två saker. För det första, språket är inte tillräckligt laddat med sitt innehåll. Eller också är tanken så enkel att den inte intresserar en […][...]

De döda tar allt större plats i Kristian Lundbergs böcker. Kanske är det ett arbete som påbörjades med En hemstad där det blev tydligt att de döda var själva utgångspunkten i skrivandet. En hemstad vittnade om den kamp som innebär att vara ett skrivande människa – därtill en skrivande människa som har överlevt. Att vara […][...]

Sasjas mamma är svårt sjuk, hon ligger i rummet där uppe och hela familjen väntar på att Döden ska komma och hämta henne. De är beredda men kan man någonsin vara beredd på något sådant? Sasja kan inte längre kalla henne mamma, det är för smärtsamt, utan kallar henne Semilla. En dag talar Sasja och […][...]

Kvinnor i kylskåp. Ja, det är en grej, faktiskt. Visserligen är kanske inte kylskåpet i sig det bärande elementet i begreppet, som myntats av serieskaparen Gail Simone, utan en ung kvinnas död, avsedd för andras ögon och syften. Hon är ett objekt, ett instrument för att ge drivkraft och djup åt en manlig superhjältes bana. […][...]

Genast då jag öppnar Jersilds bok börjar jag fundera. Är det en idéroman? En dystopi? Han skriver i en skönt saklig stil, men trots den explosiva starten, är det snart något som mattar ut mig. Är jag så enkelspårig så jag inte kan uppskatta romaner om människans villkor utan uteslutande bara kan njuta av böcker […][...]

Jag väljer att ta det som en liten glimten-i-ögat-blinkning från slumpen eller författaren själv kanske, att huvudpersonen i De döda av James Joyce (som råkar vara den första bok jag läser för denna sajt) också är recensent. ”Han gjorde det nästan ännu mer för recensionsböckernas skull än för det knappa honoraret” beskriver Joyce Gabriel Conroy. […][...]