En liten sjölejonunge, uppryckt ur sitt hav och sin familj, hamnar på en cirkus. Där sjunger han sin vemodiga sång om längtan efter havet och blir en stor publikfavorit. Han får namnet Singer. Lika nyanländ är den lille pojken Manfred, ”lejontämjarungen”. Också han har blivit föräldralös av lite diffusa skäl, och Singer och Manfred växer […][...]

Naturhistoriska museer runtom i världen bygger till stor del på stora samlingar av uppstoppade och på andra vis preparerade djurkroppar. Ofta har dessa donerats från rika människors privata kollektioner från en till viss del svunnen tid, då det var status med den här typen av tämligen makabert samlande. Mer om det kan man med fördel […][...]

Korpen kom över ladugårdstaket: svart som inget annat. Det var sensommar och det var kväll, strax skulle mörkret vara i skogen. Jag stod med Olga bland fruktträden, mosfrukten låg i en korg, trastar hoppade i häcken. Precis över oss var det som om den svarta fågeln plötsligt föll av några meter, den kom nästan att […][...]

Jag bor i lägenhet, på tredje våningen, och har ingen egen fågelmatning. Jag är lite avundsjuk på alla som har möjlighet att ha ett fågelbord utanför köksfönstret. Matlagning och fågelskådning i ett, vilken lyx liksom! Det enda jag ser av fågelliv från mitt köksfönster är grannfastighetens flaxande rovfågel i plast som de tror skall hålla […][...]

Okej, jag får börja med att erkänna att jag nog aldrig önskat mig den här romanen enbart baserat på innehållsbeskrivningen. Men så är den ju skriven av en japan, och min ändå ganska väl bekräftade fördom om japanska författare är att de ofta skriver riktigt intressanta romaner. Det är ju också en mycket liten del […][...]

När Omänniskor landar i min brevlåda och slukas ganska omgående är den mest ännu en av dessa förstadelar i blivande fantasytrilogier för unga. Kanske lite mer av jaha-upplevelse än aha-upplevelse, men inte så tokig. Intrigen är bitvis riktigt kul och originell. När jag sätter mig ner för att skriva om romanen har däremot nyheten precis […][...]

Under våren har jag arbetet med en kandidatuppsats om naturfotografers natursyn. Jag har brottats med frågor om vad natur egentligen är och om vilken bild av naturen naturbilden ger. Uppsatsen skrivs inom ämnet miljövetenskap och själv intresserad av naturfoto så funderar jag över hur naturbilden och naturfotografers kunskap om miljöfrågor på bästa sätt kan användas […][...]

Jag vet inte riktigt hur det är med de där aporna som ska kunna skriva Shakespeares samlade verk på skrivmaskin, men kunde nog sätta en slant på att människan är det enda läsande djuret. Fast nog läser vi mer gärna om alla de andra? I barnlitteraturen finns möjligen fler djur än människor – eller åtminstone […][...]

Vad vet vi egentligen om djur? Vet vi något alls? Jag tycker mig själva ha ett på många sätt nära förhållande till djur, men när jag väl grubblar på det inser jag ju precis det som Jenny Diski insett: de allra flesta av de där djuren är faktiskt döda. På olika sätt. De finns bara […][...]

Jag tror det här är fjärde gången jag läser* Moby-Dick sedan jag var typ 12. Det är alltid lurigt att läsa om böcker, speciellt när man har haft dem med sig så länge; jag har utvecklats en hel del som läsare mellan varje gång, men den har utvecklats som roman också. Dissect him how I […][...]