I novellsamlingen, eller kortromanen, Hägern bjuds vi fem korta berättelser om en avfolkningsbygd i norra Kanada. I inledningen av läsningen tror jag att de hör ihop med varandra på ett deckaraktigt sätt och att här finns en gåta att lösa. Det är väldigt spännande och jag läser vidare för att försöka lösa gåtan. Snart nog […][...]

Jag älskar att läsa den sortens litteratur (science fiction och dylikt) som ofta blir bortfnyst och kallad verklighetsflykt. Fårbondens dagbok är (enligt förlaget) en fackbok om hur ett år i en engelsk fårbondes liv kan se ut. Ganska långt från mina genrer kan tyckas, men jag är stormförtjust över James Rebanks debut. Rebanks bok är […][...]

Det är lätt att falla pladask för Maja Säfströms djurillustrationer. De är enkla men detaljrika på en gång, finurliga och söta i stilrent svartvitt, men samtidigt tillräckligt realistiska för att kunna bli en faktabilderbok som Fantastiska fakta om djur. Här får man till exempel veta att myror saknar lungor, att kolibrier är de enda fåglar […][...]

Pingvinlektionerna är berättelsen om den unge äventyrslystne läraren Tom som åker till Argentina på 70-talet för att arbeta på en internatskola. Under ett skollov åker han runt i Brasilien och Uruguay och av en händelse träffar han på en oljeindränkt pingvin på en strand i Monte Video dagen innan återresan till skolan i Argentina. Han […][...]

En dag i september, bokmässetider, promenerar Dave Goulson i en lindallé i Göteborg. Lindens blommor är något av en livräddare för många pollinerande insekter, en så kallad dragväxt. Stegen styrs vidare in mot Trädgårdsföreningen och dess fortfarande blommande rabatter. Här surrar därför en hel del humlor, mest mörka jordhumlor konstaterar den engelska biologiprofessorn, omkring i […][...]

I Galen i humlor, Dave Goulsons förra bok, får läsaren höra talas om en gammal gård i Frankrike som författaren och biologiprofessorn köper i syfte att skapa en plats med så stor biologisk mångfald som möjligt. I den här uppföljaren är gården och dess omgivningar mittpunkten, ett sorts geografiskt utgångsläge för texten. I ett fantastiskt […][...]

Om jag måste välja en svensk barnboksförfattare som heter Lindgren i efternamn så väljer jag Barbro, som är en av mina svenska favoritförfattare. Hennes barnböcker är fantastiska, hon kan växla från uppsluppen surrealism till allvarlig vardag utan att det någonsin låter falskt (och även när hon är riktigt allvarlig så är oftast det med en […][...]

”Jag önskar jag hade…”, den här bokens titel, är också den inledning som gör varje mening i den komplett. Uppslagen avbildar i färgsprakande storformat olika djur mitt i sin hemmiljö, mer eller mindre fantasifull eller realistisk, och texten ger oss en av djurets egenskaper – som är det som jaget i boken önskar sig. Det […][...]

En kvinna vandrar genom ett fjällandskap och tar in det som finns omkring henne. En hökugglas blick, doften från blommande mjölkört, myggornas envetenhet, vakande fiskar. Men också människor som slagit sig ner eller tagit tillfällig tillflykt här. Berättelsen löper längs med den essä som är huvudådran i Helena Granströms bok. Det skönlitterära bryter in, blir […][...]

(…) Ibland hände det att nån gris sprang omkring i gropen. Den bara glodde på mig och jag högg den, jag kunde ta kniven och bara – knirk – skära ut ögat på den när den satt där. Och den bara skrek. En gång tog jag kniven – den är bra vass – och skar […][...]