Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Det är inte alltid lätt att ringa in böcker i en genre, sätta etiketter på dem, och det går ibland bra att låta bli. Ändå skulle jag vilja påstå att November har trettioen dagar, är en kärleksroman. Längtan efter kärlek är också kärlek. Kärlek som kan göra så ont men som vi ändå inte vill […][...]

Jag är 29 sidor in – stycket där Burton rasar över att det ges ut för många nya poeter och att hela Frankfurtmässan är överfull av böcker ingen gitter läsa – när jag första gången måste googla boken och kolla att det inte är en litterär bluff. Det gör jag sedan ett par gånger till […][...]

Tillhör ni den skara som under tråkiga stunder följer vad mönster de närvarande väggarna har att erbjuda? Det kan vara tapeter, men tapeter är med sina repetitiva mönster rätt enahanda att betrakta. Intressantare blir det när det uppstått sprickor i antingen i tapet eller väggens färg som slingrar sig i olika riktningar. Ni följer dem […][...]

För några år sedan började jag följa ett lite underligt, men smått genialiskt, konto på Twitter. Personen bakom aliaset @sosadtoday skrev saker som ”wouldn’t say i have a death wish but i don’t have a life wish either” och ”the light at the end of the tunnel was just somebody’s iphone”. Lite melodramatiskt, kanske, men […][...]

Att man bara kan falla ut ur sitt liv. Som om en fallucka öppnades och man bara försvann. Friktionsfritt. Andreas Lundbergs debutbok Storm i den pelare som bär består i huvudsak av mobilanteckningar som författaren skrivit mitt under en depressiv sjukdomsperiod. Platsen är en psykiatrisk avdelning på Sahlgrenska sjukhuset. Berättelsen kantas av självmordstankar, elchocker, overklighetskänslor. […][...]

En man sitter i en lägenhet och skriver på en bok. Han undviker att gå ut. Enda sällskapet är en katt. Han minns andra katter i sitt liv. Han har också starka minnen av sin morfar. Han blir irriterad på mäklarreklam som stoppas ner i hans brevlåda trots reklam undanbedes-skylten. Beskrivningen ovan låter kanske som […][...]

”Anna var en god hustru, för det mesta.” Så inleder Jill Alexander Essbaum sin debutroman om den deprimerade och kärlekstörstande hemmafrun Anna. Det är en mening som vibrerar illavarslande och som omedelbart sätter in läsaren i händelsernas centrum. Anna har flyttat från staterna till maken Brunos hemland Schweiz. På ytan lever de ett gott medelklassliv […][...]

De lata grekerna har levt över sina tillgångar, och nu får de betala priset. Förklaringarna var skamlöst stereotypa när skuldkrisen briserade i Grekland 2010. Grekerna plockade ut 13, 14 eller till och med 18 månadslöner, de fick bonusar för att komma till jobbet i tid och för att tvätta händerna, rapporterade europeiska tidningar. De tog […][...]

På senare tid har flera grafiska romaner tagit sig an ämnen som kanske inte ofta behandlats med illustrationer och serierutor tidigare. Eva Björkstrands Rymma hem handlar om Moses: en hund som genomgår en djup livskris. Fram till nu har hans liv bestått av supande, slagsmål, kriminalitet och våld. Till slut får han någon slags psykos, […][...]