Jag är verkligen kluven i min bedömning av Louise Eeks bok Spelat liv. Vid första genomläsningen blir jag heligt förbannad. Här har vi en tjej som växt upp under relativt ordnade förhållanden, fått allt ett barn kan förvänta sig materiellt sett, men trots det börjat dricka, knarka och jobba på strippklubb. Då vid första genomläsningen […][...]

Samtidigt som Danielsson ger uttryck för ett förakt gentemot den klassiska Hollywood-filmen så presterar hon något som känns precis lika formaliserat – en den svenska debutantromanens arketyp – en jämntjock sörja som ger mig sura uppstötningar. Poängen Danielsson gör är förvisso att påskina hur litet Hollywoodfilmen har med vekligheten att göra, själv försöker hon prestera […][...]

Livet även om jag dör är Lars Hagströms debutbok. Den skulle kanske kunna kallas någon form av terapiarbete, eftersom han börjar skriva den efter att han fått beskedet att han har en obotlig form av cancer, skrivandet som ett sätt att bearbeta det faktum att man är på väg att dö, skrivandet som ett sätt […][...]

Mars är en rätt tråkig månad och så här mitt i studiemedlet drömmer jag våta drömmar om att vinna på triss eller varför inte vara en sån där IT-miljonär som det kryllade av för ett par år sedan. Allt verkar ju så mycket trevligare om man inte behövde laga mat på vitkål, vatten och gul […][...]

Det klagas nu och då i recensentkåren över att nya och unga svenska prosaister är alltför kortfattade, för att inte säga minimalistiska. Noveller, kortromaner och skönlitterära experiment verkar vara melodin; den där riktigt mastiga debuten med en omfattande och genomarbetad roman låter sig vänta på sig. Det är inte utan att det känns långt till […][...]

Naomi Kleins debutbok är en drygt 500 sidor lång agitation mot märkesindustrin och deras utnyttjande av fattiga länder i tredje världen med svaga lagstiftningar och korrumperade makthavare. Bilden som målas upp av de multinationella företagen, som med globaliseringsbegreppets fana söker skapa en världsomfattande marknad för sina produkter, är oerhört skrämmande. Det hänsynslösa utnyttjandet av människor […][...]

Sara Villius ger sig i kast med kortprosa när hon debuterar med Nej, det är en snöklump. Egentligen är det inte hennes debut för hon har tidigare publicerat en text i novellsamlingen Tittut från det ideellt drivna förlaget Ink. Nej, det är en snöklump består av en samling lösryckta episoder från en ung kvinnas eller […][...]

Bonniers har alltsedan 1994 utgivit debuterande poeter i serien Ny lyrik, ett par tre titlar om året i pocketformat. Detta eftersom nästan all poesi är förlustaffärer för förlagen, debutanter i synnerhet. Många av namnen faller snart i glömska, om de överhuvudtaget läggs på minnet, andra får en ny chans som etablerade poeter med inbundna diktsamlingar, […][...]

När du inte ids ta dig an den där skryttjocka volymen som du har på projekt. När ditt måste-läsa-samvete får ge vika för något snabbt och impulsivt. Dostojevskij för tung, Dahlström för kultig, deckarna förutsägbara och arbetarförfattarna bara för ambitiösa. Du behöver en bagatell. Och kanske du hoppas på att någon gång faktiskt ha läst […][...]

Den evinnerliga kortprosan som Sveriges nykläckta författare använder sig av. Skrivklåda, skrivklåda. Ner på papper ska du och spridas i världen. Jag har ypperligt svårt för kortprosan hos Sveriges debutanter. Så varför valde jag att läsa ytterligare en? Jo, Helena Ljungström har en gedigen litteraturutbildning; fil. mag. i litteraturvetenskap och flera år på skrivarlinjer. Antingen […][...]