Det är sommar och varmt i den italienska kuststaden Piombino. Men det är långt ifrån kokböckernas och resemagasinens förföriska bilder över en småputtrig italiensk landsbygd. Istället – en sprucken betongöken, ett stålverk på dekis och en familjevurm som är allt annat än genuin. Det Italien som tar plats i Silvia Avallones debutroman Stål är översexualiserat, […][...]

Någonstans under eller precis efter gymnasiet flyttar många av oss utomlands för första gången. För många är det också första gången man är hemifrån och utan föräldrarna under en längre period. Det är sommaren mellan tvåan och trean i gymnasiet och Alva bor i Paris för att jobba som modell. I en parallellhistoria mellan Paris-livet […][...]

”Ankfett!?” Min kompis tittar misstroget på mig – som om jag inte vore riktigt klok. ”Men det ska tydligen vara helt fantastiskt! Jag måste prova,” svarar jag medan jag försöker surfa mig fram, via min iPhone, till Malmös ankfettsnirvana. Min kompis skakar på huvudet och muttrar att jag ”måste sluta hänga med näsan i kokböcker, […][...]

Ända sedan Sjöwall & Wahlöös genombrott har det ju varit lite av en oskriven regel att den svenska deckaren ska säga någonting om sin samtid. Idealet är att både ta tempen på det rådande samhällsklimatet och komma med en rejäl slev samhällskritik. Inget fel i det, tvärtom kan man genom just brottslighet ofta komma till […][...]

100 meter lycka: kicken i den fysiska prestationen, att ha pressat kroppen, i total kontroll över muskler och reaktionsförmåga. 100 meter löparbana, en perfekt start och så publikens vrål. Nytt svenskt rekord. Hyllningar. Familjens stolthet och lillasyster Sussi lite avsides, lite avundsjuk kanske. 17-åriga Ninna springer, löper med perfekt precision – men bara i fantasin. […][...]

Om det är tabu i vårt samhälle att tala om sorgen efter en älskad människas bortgång, är det inget mot vad det är att tala om sorgen efter ett älskat djur. Formgivaren och illustratören Lilian Bäckmans Mandarinstunder handlar om just detta. Under ett år, 365 dagar, skriver hon ut sin saknad och smärta efter en […][...]

Om man ville vara elak skulle man ju kunna skriva något om att den som vill framstå som en egen röst i den Nya Svenska Skräckvågen kanske inte borde inleda sin bok med ett Morrisseycitat. Men det är väl också det som är frågan – vill man vara elak? Och i så fall, varför vill […][...]

Det förtjusar mig mycket att havet i Malin Nords debutroman är något som ska stillas och inte något som redan är det. Stilla – ett verb och ett handlande istället för den väntade adjektiva metaforen. Havet ska tämjas. Havet är oron i den ständigt rörliga situation som bokens jag befinner sig i. Jag skriver till […][...]

Mary och Anne är tvillingsystrar och gör allt tillsammans. När Mary pratar högt och är pinsam så att andra kan höra, är det Anne som skäms då fördömande blickar når dem båda. För enkelhetens skull kallar mamman dem för Mary-Anne, som om systrarna vore en person. Trots att de är lika och sitter tätt ihop, […][...]

När Celia Bowen är mycket ung offrar hennes pappa, den berömde magiker Prospero Besvärjaren, eller Hector Bowen som han egentligen heter, henne för en tävling. En tävling som pågått väldigt, väldigt länge och där ingen, utom möjligtvis Prospero och hans forne lärare, den gråklädde mister A. H—, känner till reglerna. Ett spel, vars spelplan är […][...]