När jag läst ut Elin under havet måste jag nästan gråta lite grann. Redan på beskrivningen av boken förstår man att det här kommer att bli något alldeles utöver det vanliga. En grafisk roman som riktar sig till ungdomar från 11 år, och som handlar om en tjej som är med om ett övergrepp. Så […][...]

Josefin får reda på att hennes man har bedragit henne under flera år, dessutom med en mycket yngre kvinna, något som Josefin fäster stor vikt vid. Hennes bild av familjen och tryggheten rasar och hon flyr ifrån den otrogne mannen och de två barnen till Gotland. Ella träffar en man som redan har familj, han […][...]

Fast det inte är logiskt och fast jag först tycker att Det är bara regn är intetsägande på ett sätt som bara prosalyrik kan vara, måste jag på en gång säga att den berör mig mer än mycket annat den här våren. Efter de första ögonblicken av skepsis bläddrar jag igen. Gör nedslag här och […][...]

I 264 dagar har hon suttit inspärrad i en isoleringscell på ett mentalsjukhus utan någon att prata med, utan närheten och värmen från en annan människa. En dag öppnar man plötsligt dörren till hennes cell och knuffar in en annan patient, Adam. Som han uttalar hennes namn har ingen tidigare uttalat det. Juliette. Hon vet […][...]

Det är april 2012 och för inte så länge sen blev en kvinna mordhotad för att hon visat sin orakade amhåla i direktsändning i melodifestivalen. Det är april 2012 och inte särskilt längesen Linda Skugge konstaterade i en text att inte mycket har hänt sen hon och Belinda Olsson gav ut feministantologin Fittstim. I detta […][...]

Pocketutgåvan av David Levithans debutroman Ibland bara måste man (vilket alltså inte är den jag läst här) är försedd med Pocketförlagets lilla märkning ”IRL” – ”Utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor – in real life”. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det där. Först läser jag det som […][...]

Anna och Emma har varit bästa väninnor sedan de var sex år och Anna flyttade in i Emmas mormors gamla hus i det lilla samhället vid Risvika. Eller, ja, kanske inte riktigt sedan de först blev grannar och Emma hatade Anna som flyttat in istället för mormor. Men sedan hon klämde Annas hand i dörren […][...]

Omslaget till serieromanen Juni är sådär härligt hippiepastelligt i färgerna, bokstäverna i titeln och författarnamnet är mjuka, bulliga med stjärnor. En tjej, ovisst om det är Juni eller Julia sitter i batikmönstrad klänning på en gammal blekrosa Saab, håret är långt och utsläppt. Och mycket riktigt så är detta en uppgörelse med en alltför fri […][...]

Jag har läst två böcker den senaste tiden som handlar om lantlivet. Tomas Bannerheds Korparna och nu senast alltså Katarina Fägerskiölds Åsen. Själv uppvuxen på bondgård tycker jag igenkänningen är mysig, både när det är positivt och när det är negativt. Det positiva: närheten till naturen och utsattheten för vädrets nycker, det cykliska och tillfredsställande […][...]

jag (Vi du) flickor bär på en stor råtta under den knubbiga Armen, stor som en katt Som ett gosedjur gropar i hullet vid armbågarna den är stel och död med rosa mage undersida Det regnar som alltid i de jordiga gångarna vi klafsar i lervatten Det är antagligen få personer som missat den senaste […][...]