Barndomen är debutanternas tema. I Tove Mörkbergs debut är det 80-talisterna som växer upp, jag tänker mig tidigt 90-tal med skilsmässor, husdjur och ryggsäckar. Trots att vi som är uppvuxna på 80-talet knappt är fyllda 30 än finns det många skildringar av hur det var när vi växte upp. Ida Säll, Matilda Roos, Viktor Johansson […][...]

Journalisten Jonas Malmborgs skönlitterära debut tidigare i år, romanen Fältöversten, handlar om tillvaron för några tonåringar i slutet av 80-talet, bosatta i området kring Karlaplan, på Östermalm i Stockholm. I början av 70-talet byggdes vid Karlaplan bostadskomplexet Fältöversten, det invigdes 1973. Det bestod av hyresrätter, därmed fick området till viss del samma problem som förorter […][...]

När jag var barn var min största skräck inte monster under sängen utan krig, växthuseffekt och miljöförstöring. Det var så ogripbara företeelser som verkade omöjliga att bromsa eller hejda, och jag funderade mycket kring olika skräckscenarion som min generation möjligen skulle behöva kämpa sig igenom. Så småningom lugnade min vilda fantasi ner sig, och jag […][...]

Strax efter att Aktuellt övergått till Sportnytt börjar jag bläddra lite i högen av olästa böcker. När Pojken som fann en ny färg dyker upp läser jag det första tvåsidors-kapitlet. Sen läser jag kapitel två. Sen läser jag kapitel tre. När jag till slut lägger ifrån mig boken gör jag det för att det inte […][...]

Veronica Roth är författaren som skrev en miljonsäljande sci fi-trilogi medan hon studerade på universitetet i Chicago. Divergent är titeln på den första boken i serien som kommer att bli till film framöver. Hjältinnan i romanen heter Beatrice ”Tris” Pryor. Hon lever i ett futuristiskt Chicago där man delar upp samhället i olika falanger utefter […][...]

Jag gillar skräck, dystopier och apokalypsskildringar, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i zombies. Dom känns liksom för…orealistiska. Efter att ha läst Varma kroppar tycker jag inte mer om zombies generellt, men jag tycker väldigt mycket om R, huvudkaraktären. Vi får möta R när han tillsammans med ett gäng andra zombies är ute och […][...]

Jag läste ungefär 20-30 sidor på morgonen medan jag fortfarande låg kvar i sängen. När jag valde kläder i garderoben gjorde jag det långsamt och mer noggrant än jag brukar. Det fick bli slips och nystruken skjorta fastän jag bara skulle sitta hemma vid datorn hela dagen och skriva på en uppsats. Det ÄR en […][...]

En man och en kvinna träffas. De blir kära och får ett barn. Historien är knappast särskilt unik utan kanske den mest tidlösa av alla historier. Tyvärr finns det även en annan historia här, en historia som är nästan lika tidlös som själva grundhistorien och som omöjliggör det där slutet om hur de levde lyckliga […][...]

Caroline Hainer var med i förra Babel och pratade om sin roman. Det kändes lite världsomvälvande, tyckte jag. Visserligen har hon jobbat som journalist ett tag, men det här är trots allt hennes skönlitterära debut, och hur ofta pratar de med debutanter i det teveprogrammet? Klart plus i kanten. Boken handlar om Caroline Hainers egen […][...]

“Carina tänder en cigarett och säger ännu en kväll på det här jävla stället” Jag gillar att promenera och har extremt dåligt lokalsinne, därför händer det att jag hamnar på konstiga bakgator där jag ibland ser restaurangpersonal sitta och röka vid personalingången. Jag har alltid romantiserat dessa stunder av samhörighet som jag fantiserar ihop att […][...]