En dokumentation av isolerad tid. Min tid. Då allt stod stilla men hände. En tid då jag försvann men hittade mig själv. Mig själv i varje kropp, i min kropp. Att öppna den nätta fotodiktboken Varje kropp är att ledas in i en andakt där röster, rymd, kroppar, rum växelverkar, men också kan ses disparata […][...]

Inger Christensens författarskap är kantat av en omisskännlig överenskommelse om kvalitet. Litteraturvärlden beklagar att hon aldrig hann få sitt nobelpris. Hon omskrivs som en av de tidlösa. Som en poet vars ord, utskurna ur rum och samtid, aldrig kommer att sluta blänka. För ett par år sedan skrev jag själv också en recension av romanen […][...]

Det finns någon slags lockelse över DDR, den lika paranoida som totalitära statsbildning som jag inte riktigt kommer över. Kanske är det någon form av nostalgisk projicering till en svunnen era, då man inte konstant behövde ta aktiva val, utan kunde luta sig tillbaka till TV1 och TV2 och låta staten bestämma över sin pensionsförvaltning. […][...]

Det händer att man läser böcker som gör en avundsjuk. I alla fall mig. Jag önskar helt enkelt att jag hade skrivit den här romanen. Hillary Jordans Mississippi – eller Mudbound i original – är vackert och ohyggligt hantverksskickligt skriven, och det helt utan att ta fokus från de enormt berörande karaktärerna och den drabbande, […][...]

Förra veckan gick en av vårterminens höjdpunkter i Stockholm av stapeln, nämligen DebutBar. Denna gång bjöds vi in till Debaser Medis och där köade vi in tillsammans med en svulstig studentbaluns. Dagensbok var naturligtvis på plats, och hade just slagit oss ner då brandlarmet tvingade oss alla att utrymma byggnaden. Denna fadäs bjöd in till […][...]

Att skriva självbiografiskt om till exempel döden har sina sidor. Läsarens lätthet att svälja hela texten och lägga den varm och blöt över författaren att försvara. Den outsägliga lättheten som författare i att få dela detta svåra man hamrat ner i text med andra. En berättelse som samman med andra kan bli del av en […][...]

i kroppen finns bara lite kvar av vad (drömmar, en orubbad andning) bladverkets skugga utlagd över gräsmattan det var inte heller här ”kanske stannar du” går det att föregripa att i varje andetag ge mig iväg en ständig förändring bland löven ”skälvning” Omslaget till Signe N Hammars debutdiktsamling är som ett beiget pappersark fyllt av […][...]

Jag tänker på Project Runway när jag läser den här boken. En tävling där kläddesigners i varje avsnitt ska rita och sy nyskapande klädesplagg på väldigt kort tid för en minimal budget. Det är liksom upplagt för att det ska bli fel, skevt, illasittande samt stressigt och jobbigt för deltagarna. Sedan ska de tävlande stå […][...]

Det finns ett jag i den här boken. Men det är trängt och inklämt mellan andra röster. Jaget återger bara vad andra säger, det talar aldrig själv. Det blir ett redskap för de andra, fast i korselden mellan de olika tankarna och temperamenten. Samtidigt som detta faktum är en illusion. Det är ju trots allt […][...]

Plats är en bok som handlar om en kvinna och en hund. Och om att försöka hitta en plats för sig själv, ett utrymme som rymmer en. Vi möter en kvinna i äldre medelåldern. Hon är gift med en man som sakta har börjat kännas henne främmande. Sonen har hon också tappat greppet om, och […][...]