Jag kommer ihåg de oändligt långa sommarloven. Det var på den tiden jag levde ett ganska bekymmerslöst liv. Innan tonåren hade gjort sitt inträde men då hormonerna börjat vakna till liv. Förälskelsen var på avstånd men ständigt närvarande i dagdrömmarna. Små, små händelser plockades upp och blev upphöjda till viktigheter. Jag minns tiden som elva-, […][...]

Det är något som tydligen händer jaget i den här berättelsen då och då, men det minns han förstås inte. Ingenting minns han. Inte vem han är, inte var han bor, inte att han har en katt. Inte ens att han är morfar. Jag vet inte om det finns andra barnböcker om demens. Jag har […][...]

Originaltiteln på Ilka Tampkes debutroman Albions dotter är Skin och den fångar berättelsens kärna betydligt bättre än den generiska titel som förlaget valt. För i det keltiska Britannien år 43 efter Kristus är det din hud, det vill säga ditt totem, som ger dig din ställning. Och är du ett fosterbarn, som romanens huvudperson Ailia, […][...]

Att Tone Schunnessons debutroman börjar i Bangkok är bara första tecknet på hennes dräpande humor. Sydostasien, den delen av världen dit så många åker för att ”hitta sig själva”. Den kvinnliga huvudkaraktärens tripprapporter redogör dock för något annat. Resorna går kors och tvärs över världen, men även inom henne. Bangkok, Barcelona, genom hjärnan, blodomloppet. Det […][...]

Ida Andersen bor i Malmö, men har fortfarande en fot i den småländska myllan. Hon är recensent och översättare och har tidigare gett ut två diktsamlingar. Här slutar allmän väg är hennes romandebut och skildrar femtonåriga Trines svajande tillvaro. Trine befinner sig i det där typiska gränslandet, mellan barndomens orubbliga rum och det som finns […][...]

- Vad är det här? - En veckakvartillbarnbidragetsoppa, svarar mamma glatt. Det är en lång vecka, den där före barnbidraget. Det är en vecka fylld av makaroner utan korv, tejpade gummistövlar och hemmabadhus i sommarpoolen. En vecka när bensinen är slut och mamma måste skjutsa på cykeln till mormor, när pengarna inte räcker till biobesök, […][...]

Maddy är sjutton år gammal och har aldrig varit utanför dörren. De enda människorna hon umgås med är sin mamma (som även är hennes läkare) och sin sköterska Carla. Hon pluggar på distans och fördriver dagarna med att läsa böcker. De få gånger det kommer en besökare till huset måste hen genomgå en noggrann hälsoundersökning, […][...]

Simon Spier är 16 år gammal och gay, men den enda som vet om det är Blue. Blue är också gay, och har bara berättat sin hemlighet för Simon. Blue och Simon skriver till varandra varje dag och pratar om känslor och iakttagelser de inte kan berätta om för någon annan i sin närhet, samtidigt […][...]

Det är tidigt 1950-tal och läroverksläraren Paul Kennet är tjänstledig. Han har rest till en mindre ort för att forska i rådhusarkivet. Han hyr in sig på ett pensionat och får redan första kvällen reda på att tjänstemannen Odel nyligen hittats död i det rum han hyr. Närmare bestämt just i sängen. Detta skrämmer inte […][...]

Jag förväntar mig förstås ett vanligt seriealbum när Trygga lilla Sverige landar i min brevlåda. Istället är det en ask, som förutom sex seriehäften innehåller en karta över ”sabbatssabotörens” bombdåd, ett tidningsutklipp om en fascistisk revolverattack mot tidningen Ny Dag, ett maskinskrivet brev till läsaren, ett häfte visor ”om banditer och mördare” och ett vykort […][...]