Jag är Döden. Precis som livet är livet, är jag döden. Så enkelt, svindlande och självklart börjar bilderboken Jag är Döden. Det är en bok som vänder sig till barn mellan tre och sex år och i den åldern väcks ofta tanken på döden. Kanske dör ett husdjur, en farmor eller så börjar barnen grubbla […][...]

Jaha, såhär faller sig handlingen i kort: Tove är en ung kvinna som uppfunnen av en Taube i hans västkustskaste period, blond och flink som en köttslig Malin på Saltkråkan och alldeles självklart medveten om sitt värde. Hon plockas upp av män, bärs en bit, hoppar över till en annan och bärs vidare. Hon lever […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Är det en kvinna i alla hennes åldrar? Eller är det flera kvinnor? Parallella liv? Är det nutid eller vistas vi i det förgångna? Äger något av ovanstående betydelse? Alla har ägt en skog som barn. En dröm är kanske genomlyst av ett minne som skogen är genomlyst av en dröm. Bladen var genomlysta av […][...]

Läser man på baksidan kan man tro att Dagar med galopperande hjärtklappning är en bok om vardagligheter. Vilket det är, men vardagen är en vardag man som läsare måste gå sig till; en livssituation som denna går inte att förstå endast genom läsning. Jag läser den med igen- och inkännandets blick, men någon hjärtklappning får […][...]

Jag vet inte om det är jag som är dum och slö, men vad trött jag är på etablerade författare som får skriva debattböcker i punktform. Punkter kan för all del vara motiverade. Vägen mot ett visst mål kan med fördel spaltas upp i punkter. Beståndsdelar av en helhet kan anges i punktform. Det är […][...]

En kvinna hittas mördad och stympad på en lekplats. Brevid henne ligger en liten figur, skapad av två kastanjer sammanfogade med tändstickor. En närmare undersökning visar att det på den lilla kastanjemannen finns ett fingeravtryck – från en flicka som försvann för ett år sedan … Kastanjemannen är väl egentligen en rätt banal berättelse om […][...]

Ja! Jag vill också vara hobbyantropolog och resa med tåget från södra till norra Norge. Tanken lockar att få möta författare, prata om konstens betydelse med konstnärer och skriva några rader till en vän hemma i Köpenhamn. Den som unnar sig detta är Suzanne Brøgger som både reser och skriver i sin senaste bok Norsk […][...]

Dessa örfilar som jag studsar till inför. De återkommer lika ofta som ”fuck”-ordet i tv-serien Sopranos. Daglönarens familj lever i det idylliska danska landskapet där invånarna bor i små hus med vasstak. Barnens försummelser skrivs upp i en bok och räknas om till slag. Också hos grannarna är slagen över kinden vanliga och i skolan […][...]

Alla människor har ättlingar som har brutit upp för att lämna platsen de föddes på. Stora grupper har lämnat ett landområde, en kontinent för nya platser. Till Australien kom människan för 50 000 år sedan, men ingen vet hur, eftersom ett sund på 90 kilometer avskilde kontinenten från Asien. Byggde de någon sorts båt som […][...]