Läser man på baksidan kan man tro att Dagar med galopperande hjärtklappning är en bok om vardagligheter. Vilket det är, men vardagen är en vardag man som läsare måste gå sig till; en livssituation som denna går inte att förstå endast genom läsning. Jag läser den med igen- och inkännandets blick, men någon hjärtklappning får […][...]

Jag vet inte om det är jag som är dum och slö, men vad trött jag är på etablerade författare som får skriva debattböcker i punktform. Punkter kan för all del vara motiverade. Vägen mot ett visst mål kan med fördel spaltas upp i punkter. Beståndsdelar av en helhet kan anges i punktform. Det är […][...]

En kvinna hittas mördad och stympad på en lekplats. Brevid henne ligger en liten figur, skapad av två kastanjer sammanfogade med tändstickor. En närmare undersökning visar att det på den lilla kastanjemannen finns ett fingeravtryck – från en flicka som försvann för ett år sedan … Kastanjemannen är väl egentligen en rätt banal berättelse om […][...]

Ja! Jag vill också vara hobbyantropolog och resa med tåget från södra till norra Norge. Tanken lockar att få möta författare, prata om konstens betydelse med konstnärer och skriva några rader till en vän hemma i Köpenhamn. Den som unnar sig detta är Suzanne Brøgger som både reser och skriver i sin senaste bok Norsk […][...]

Dessa örfilar som jag studsar till inför. De återkommer lika ofta som ”fuck”-ordet i tv-serien Sopranos. Daglönarens familj lever i det idylliska danska landskapet där invånarna bor i små hus med vasstak. Barnens försummelser skrivs upp i en bok och räknas om till slag. Också hos grannarna är slagen över kinden vanliga och i skolan […][...]

Alla människor har ättlingar som har brutit upp för att lämna platsen de föddes på. Stora grupper har lämnat ett landområde, en kontinent för nya platser. Till Australien kom människan för 50 000 år sedan, men ingen vet hur, eftersom ett sund på 90 kilometer avskilde kontinenten från Asien. Byggde de någon sorts båt som […][...]

Det är den 3 januari 1904 när Lilly Høy kastar ner en första anteckning i sin dagbok. Hon är nyutbildad lärarinna och på väg till sin första anställning i det lilla samhället Thyregod på Jylland. ”Jag fortsätter senare”, avslutar hon de få raderna i dagboken, men det kommer att ta över tjugo år innan hon […][...]

Det är egentligen konstigt att det inte finns fler böcker om Birgit Nilsson men med tanke på hur bra hennes egen självbiografi La Nilsson är, vill det mycket till för att någon ska våga. En som vågar, men som i detta riktar sig till Birgit – och Bertil, maken som ständigt fanns där – i […][...]

Danska soldater är på plats i Afghanistan med uppgift att hjälpa till i landets återuppbyggnad. I provinsen finns också brittiska och amerikanska enheter men de nationella soldatgrupperingarna opererar separat från varandra. Handlingen i romanen Den första stenen inleds lugnt. Den allvetande berättaren introducerar oss för vältränade nordiska kroppar, som utstått (och klarat) både fysiska och […][...]

Ramhistorien är inte särskilt upphetsande. Ung skandinav flyttar till New York för att jobba som praktikant på en konstfestival. Staden är stor. Han träffar konstnärer i allmänhet och en mystisk kvinnlig konstnär vid namn Ana Ivan i synnerhet. De pratar. Hon berättar om sitt liv. Snart befinner vi oss i Ceaușescu-tidens Rumänien. Det är hallucinatoriskt […][...]