Dessa örfilar som jag studsar till inför. De återkommer lika ofta som ”fuck”-ordet i tv-serien Sopranos.

Daglönarens familj lever i det idylliska danska landskapet där invånarna bor i små hus med vasstak. Barnens försummelser skrivs upp i en bok och räknas om till slag. Också hos grannarna är slagen över kinden vanliga och i skolan använder läraren rottingen.

Ett effektfullt barnperspektiv inleder den danska romanen Folkets skönhet. Den lilla flickan Marie infogar sig i familjens rangordning och siktar på att gå i tjänst så fort hon har konfirmerat sig.

När drömmare kastar idylliska tillbakablickar på gångna årtionden är det bra att påminnas om den självklara plats som örfilarna hade en gång i de nordiska samhällena. Lägg till dansbaneslagsmål mellan hetlevrade unga män när brännvinet gjort dem omdömeslösa. Romanen serverar många konkreta minnen av daglönarens brist på pengar, skor som har hål vid tårna, arbetsplatsolyckor, ständiga graviditeter och ärvda kläder.

De vuxnas repliker är näringsfattiga och urholkar all framtidstro:

Gud tar de bästa först.

Nyfikenheten dräpte katten.

Du sitter och drömmer, det blir man inte fet på.

Trots den fattiga och kärva omgivningen får Maries livsglädje en injektion när hon med sina gröna ögon betraktar målningen som fadern tar hem när hon är sju år.

Målningen var två handsbredder lång och en hög. De flesta färgerna som hade använts var mörka. Den föreställde två kvinnor klädda i långa, svarta klänningar som de Maries mor gick klädd i. Man såg kvinnorna bakifrån, medan de böjde sig framåt över ett gulbrunt fält. Mellan kvinnorna stod en flätad korg med handtag, fylld med ljusa runda potatisar. Ett par av potatisarna hade inte hamnat i korgen utan låg bredvid på den glänsande myllan. Bakom kvinnorna och fältet fanns ett otydligt grönt hägn, kanske en häck, och några höga, smala blommor. Två beskurna träd böjde sig fram mot kvinnorna, som om de ville kyssa dem. En låg kvällssol trängde fram mellan de nakna grenarna och sken på kvinnornas svarta hucklen. Över det hela låg ett sken från en blekgrå himmel, som Marie var så välbekant med från Langeland.

Romanen fortsätter de kommande decennierna och det myllrande persongalleriet inkluderar några färgstarka bifigurer. Marie och andra unga vänner från hembygden finner arbete på fabrik i staden. Frihetskänslan fyller henne. Men sedan slår frihetsdörren igen när maken blir slipsprydd tjänsteman och Marie blir hemmafru.

Matador och Badehotellet är exempel på populära danska tv-serier som skildrar hur Danmark avlägsnade sig ifrån jordbrukssamhället. Manusen är småtrevliga och fylls av excentriska påhitt bland societeten och fabrikörerna. Romanen av Pryds Helle utspelar sig under samma årtionden men bärs av människor som gör en hisnande klassresa. När det nya, moderna samhället växer fram går det så fort att människorna inte tycks hänga med. De hanterar oförklarliga känslor av ångest genom att utslunga mustiga och sårande repliker. Precis som i barndomen blir effekten förtryckande. Jag ser ett framväxande folkhem som inte hinner ducka för örfilen.