Biografin har tveklöst fått en renässans på senare år. Och precis som den omhuldade och närbesläktade mikrohistorien kan biografin genom sitt mindre perspektiv nagla fast en hel del av de stora historiska skeendena, både rent fysiskt och mentalt. Det har latinprofessorn Tore Janson tagit fasta på i Romarinnor och romare. Livet i antiken. I tolv […][...]

Jag, Claudius är första delen i en fiktiv självbiografi av Romarrikets kejsar Claudius. Claudius är den otippade, som kommer till makten mest för att ingen annan av den kejserliga familjen finns kvar i livet. Själv lyckas han överleva därför att de flesta tar honom för idiot. Ingen tycker helt enkelt att det är mödan värt […][...]

Knappa naturresurser har alltid varit en potentiell källa till konflikter – inte minst frågan om tillgång till drickbart vatten. Att lösa den här typen av konflikter är därför en av de centrala frågor som alla mänskliga samhällen har varit tvungna att hantera, på ett eller annat sätt. I Europa kom redan det antika Grekland och […][...]

Idén känns ju på sätt och vis ganska självklar. Lek med tanken att en av våra tidigaste pinuppor verkligen har varit en levande person i ett bronsålderns Grekland och inte bara i vår klassiska epik. Sväng ihop en bok med färggranna miljöbeskrivningar och ställ komplexiteten bakom en karaktär som Sköna Helena mot årtusenden av vansklig […][...]

Jag vet att man inte bör avslöja slutet när man recenserar böcker. Men om det nu bara är författaren som kan leva i illusionen att hans spektakulära slutliga avslöjanden faktiskt är spektakulära avslöjanden? Såhär är det: Gajus och Marcus växer upp tillsammans på ett antikt romerskt lantgods. Gajus är den inflytelserike godägarens son medan Marcus […][...]

När Feidippides, enligt legenden utmattad anlände till Athen för att underrätta om segern över perserna hade han sprungit sitt sista lopp. Men det var knappast hans första. Han betraktades redan tidigare som Athens främste löpare och han var det självklara valet när de alltmer desperata grekerna sökte Spartas hjälp mot perserkungen Dareius och hans annalkande […][...]

Sällan har väl en dödlig tragedi varit så gynnsam som vulkanutbrottet över Pompeji och Herculaneum år 79 efter Kristus. Hur mycket fattigare vore inte vår kunskap om Romarrikets invånare utan denna makabra konservering av vardagslivet. I Liv och död i antikens Rom ger forskarna Dominic Ingemark och Henrik Gerding med stöd i bland annat kvarlevor […][...]

Få döda språk är väl så levande som latin. Bara på första sidan i den ordlista som avslutar Tore Jansons bok Latin hittar man bland andra följande i svenska eller engelska lätt igenkännbara ord: abdico (avsäga sig, abdikera), abduco (föra bort), abnormis (regellös, abnorm), aborigines (urinvånare), abortio (missfall, abort), abruptus (avbruten, plötslig), absentia (frånvaro), absorbeo […][...]

Det är sällan som uppföljare når originalens höjder. Oavsett om det gäller böcker, filmer eller något helt annat verkar uppföljarproblematiken vara något av den estetiska världens mest svårknäckta nöt. Att det är så har sannolikt många orsaker. Undantag som bekräftar regeln finns visserligen och det kan ju också vara så att en uppföljare kan vara […][...]

Den här berättelsen skulle kunna vara en rätt förnöjd tillbakablick. Huvudpersonen, romaren Gnaeus Ulpius Saio skulle kunna betrakta alla åren i armén som prisvärda trots alla umbäranden. Men efter just allt detta, en lyckad karriär från fattig springpojk till lägerprefekt, en stor familj med barn som gör bra ifrån sig och inte minst det faktum […][...]