Idén känns ju på sätt och vis ganska självklar. Lek med tanken att en av våra tidigaste pinuppor verkligen har varit en levande person i ett bronsålderns Grekland och inte bara i vår klassiska epik. Sväng ihop en bok med färggranna miljöbeskrivningar och ställ komplexiteten bakom en karaktär som Sköna Helena mot årtusenden av vansklig hantering av bilden av kvinnan. Projektet andas bästsäljare, men det till trots, är det inte en ganska fin idé? Bettany Hughes är karismatisk som författare, hon har varit programvärd i ett antal historiska dokumentärer (bland annat om här nämnda boks ämne) och är ett ganska välbekant ansikte i England. Dessutom har hon fördelen av att faktiskt vara ganska ensam om att skriva en mer utförlig bok enbart om Helena.

Och faktum är att det här inte är så tokig populärvetenskap. Bettany Hughes berättande är inspirerat och levande, med ett direkt och naturligt men samtidigt målande språk (och Margareta Eklöfs översättning utgör inga hinder). Tonen är avslappnad men nyfiken och fylld av "tänk om…" och "föreställ er att…". Vilket visserligen också gäller forskningen. Hughes samlar ihop lösa trådar från det minst sagt rika material hon grävt fram och väver ihop en fantasieggande historia om en inte legendernas utan verklighetens sköna Helena. Historiskt-vetenskapligt är det förstås vansinne, men Hughes påstår sig aldrig skriva något annat än en "historia", och med den brasklappen klarar hon sig faktiskt undan. Det är lite Indiana Jones-vetenskap över det, undan med detaljer och sega referensgenomgångar, fram med liansvingande och machetefäktande. Hade det inte varit underhållande läsning med ett rikt språk som oftast (oftast) undviker att vara fjompigt (berömvärt, med tanke på ämnet och författarens föresats och ambitionsnivå) så hade det knappast funkat. Tänk på Sköna Helena som en TV-dokumentär i bokform. Hughes tar modern arkeologisk forsking och ställer upp den jämte utvalda delar av den klassiska epiken och svänger på så sätt ihop en riktigt anständig djupdykning inte bara i vår antika historia utan också i vår symbolvärld, vår politiska historia och vår kulturella särart (Helena börjar sin karriär i Grekland som gudinna men spenderar, förstås, den mörka medeltiden som syndig hora). Det finns många punkter där alltihop skulle kunna rasa; oftast räddas Hughes bok av hennes egen entusiasm och engagemang i texten, och det är inget dåligt omdöme.