Den absolut bästa film jag sett på bio i år, ja på många år, var den norska filmen Max Manus i regi av Joachim Roenning och Espen Sandberg. Den handlar om den norska krigshjälten och sabotören Max Manus, som bekämpade tyskarna under ockupationen av Norge under andra världskriget. Filmen blev en gigantisk succé i Norge, […][...]

”En kreatursvagnsblues, en kilometersång av tid som satts i rörelse.” Det är ett intressant ordval Müller låter sin huvudperson göra för att beskriva den långa resan i godsvagn i slutet av andra världskriget, inpackade som sillar, den långa kalla hungriga vägen till lägret i öst. Bluesen uppstod ju ur en kultur där man med flit […][...]

”Myllrande” är ett ord som av någon anledning ofta ligger nära till hands så fort man ska beskriva skildringar utanför den alltigenom västerländska litteraturen. Sådant väcker alltid lite varningsflaggor. Men jag kan ta mig tusan inte komma på något mer träffande ord för att beskriva Wole Soyinkas Aké – barndomsåren. Boken i sig själv skildrar […][...]

Förra sommaren lyssnade jag på Marguerite Duras bok Älskaren som ljudbok när jag målade i mitt kök. Eftersom jag inte är överförtjust i att kladda med färg var detta ett mycket bra sätt att låta mig själv distraheras. Språket var stundtals suggestivt och jag sögs in i den värld som Duras tecknar. Jag befann mig […][...]

I Italo Calvinos Om en vinternatt en resande stöter huvudpersonen i sin jakt på berättelsens fortsättning på personer och myndigheter som med olika metoder sysslar med censur av böcker. I en scen ställer en generaldirektör för censurmyndigheten den retoriska frågan Vilken faktor tillåter en att bättre urskilja de nationer där litteraturen äger ett verkligt anseende, […][...]

Att Hitlers folkstat är en kontroversiell bok i Tyskland är inte svårt att förstå. Den ställer frågan om varför Hitler kunde behålla makten ända till slutet, varför kom det aldrig en folklig resning, hur kunde människor tillåta det som skedde i deras namn? Svaret Götz Aly kommer fram till utmanar några av de sanningar som […][...]

Det är en förtjusande majdag i Paris 1942. Andra världskriget är ett globalt faktum och pågår utan skoning runtom i Europa. Men på Hélène Berrs solglittrande gator i Paris pågår bara skönheten, litteraturen och musiken. Hélène Berr är dotter till en rik judisk affärsman. Hon studerar engelska vid universitetet Sorbonne och lever den privilegierade franska […][...]

Andra världskriget hör förmodligen till de mest omskrivna temana i både fack- och skönlitteratur och ändå tycks det hela tiden finnas nya perspektiv att plocka fram och belysa. I Charlotte Cerps debutroman Flyktfåglar är det Lettlands öde under kriget som skildras genom några olika familjers skilda historier. Ur det lettiska perspektivet tycks Sverige så mycket […][...]

Någonting finns där. I tystnaden, i det de inte pratar om. Vad som hände efter den 13 mars 1945, när ryssarnas ”befriade” byn och det som varit Tyskland, hemma, blev Polen. Min far blöder historia kallade Art Spiegelman första delen av sin grafiska roman om faderns upplevelser i nazisternas koncentrationsläger. Också Jens Orbacks mamma Katja […][...]

Vi får följa Sofia under hennes uppväxt i Polen. Hon har två systrar och en bror, men ingen av dem går i skolan. Hemma pratar de romanes och på sommarhalvåret reser de runt och träffar släktingar. När Sofia är åtta år bryter andra världskriget ut. Samhällsklimatet förändras och blir hotfullare för judar, homosexuella, Jehovas vitten, […][...]