Jag gillar skräck, dystopier och apokalypsskildringar, men jag har aldrig varit särskilt förtjust i zombies. Dom känns liksom för…orealistiska. Efter att ha läst Varma kroppar tycker jag inte mer om zombies generellt, men jag tycker väldigt mycket om R, huvudkaraktären. Vi får möta R när han tillsammans med ett gäng andra zombies är ute och […][...]

Vid gränsen mellan Portland och Vildmarken försökte Lena, en obotad, korsa gränsen tillsammans med sin pojkvän Alex, en ogiltig (också obotad). De gjorde det allra mest förbjudna, älskade varandra och flydde för kärlekens skull. Där Delirium avslutades sköt gränsvakterna mot Alex och Lena. När Pandemonium börjar vaknar Lena hos en grupp ogiltiga som hittade henne […][...]

”It’s me she wants to purchase.” Så lyder den allra första meningen i vad som ska bli, om jag fattat rätt, inte en dystopisk trilogi men en dystopisk tetralogi, alltså en serie om fyra böcker (det var ju också en variation). Kvinnan som kommer in den tjusiga butiken på semesterparadiset Demesne bara måste ha den […][...]

Det är en komplicerad känsla, att läsa sista delen i en trilogi. Man har kanske väntat länge på att författare och förlag ska få ändan ur vagnen, och vill ha ett avslut. Ett bra slut. Ett slut som löser alla knutar, men kanske ändå inte stänger till berättelsen helt? För samtidigt vill man ju inte […][...]

Det var länge sen jag läste en bok så snabbt som jag läste Rädda mig inte! Senast var kanske när jag var 12 år och slukade den första delen i Harry Potter-serien, Harry Potter och de vises sten. När den första delen i serien Rör mig inte! avslutas har Adam Kenji och Juliette precis kommit […][...]

Brev. Jag älskar brev, ingenting är roligare att få i brevlådan än ett överraskande brev (i alla fall inte oönskade räkningar). Och få saker känns så tryggt att skriva som brev. I ett brev kan man både gömma sig själv och samtidigt blotta sig själv mer än man någonsin annars gör. Det är tryggt att […][...]

En karta tecknas genom platser och mark som sammanfogas. Den skapas av människorna, som skadar och verkar, tecknar gränser och raserar dem. Men konturer, åverkan, det som nöter på jorden och förvanskas av tiden är inte bara synligt i den ritade kartan. Det ligger lika mycket i de förhoppningar vi skapar för varandra och sättet […][...]

Charles Bukowski är som Pokémon. Gillar du en måste du fånga fler. Allihopa till och med. Allra bäst av romanerna är Hollywood. Av diktsamlingarna på engelska är Play the Piano Drunk Like a Percussion Instrument Until the Fingers Begin to Bleed a Bit bäst. Dessa är roliga och sorgliga och oerhört fantastiska böcker. 10 av […][...]

Jag sträckläser femte volymen av The walking dead. Den inleds med ett utmärkt förord av Johanna Koljonen, och jag kan inte hjälpa att tänka att det är dessa förord som gör böckerna. Som ger serieböckerna sin kulturella status, som berättar mervärdet för oss slukare som annars lätt glömmer bort att detta bara är ren och […][...]

Fast det finns massor av historiska romaner som jag älskar – och fast mitt historieintresse i grunden alltid varit mer förankrat i populärkulturen än något annat – så får jag väl erkänna att själva begreppet historisk roman för mig ändå bär på ganska många fördomar. Jag ser för mig glassiga romantikböcker där det historiska mest […][...]