Martin Gelins avskedsbrev är en kärleksförklaring till det stora landet i väster. Eller är det? Här har han levt i mer än 20 år, gift sig och blivit medborgare. Han läser Don DeLillo, lyssnar på Aretha Franklin, åker till Texas för konserter med countryartisten George Strait och kan inte se sig mätt på den klassiska […][...]

James Baldwin var en av 1900-talets centrala afro-amerikanska författare och aktivister i såväl medborgarrättsrörelsen som gay-rörelsen. Förlaget Modernista återutger nu hans klassiska essäsamling Notes of a Native Son i reviderad översättning, mer än 60 år sedan den publicerades på engelska för första gången. Det kan för ett förlag vara relativt billigt att ge ut en […][...]

Det är fascinerande hur vissa författare får en läsare att känna sig trygg och förvissad om att en bok kommer att vara bra. Kanske inte fantastisk, även om det är mycket möjligt, men i alla fall bra. En sådan författare för mig är Majgull Axelsson; läser jag något av henne vet jag att det kommer […][...]

När det här skrivs har Trump-anhängare precis stormat den amerikanska parlamentsbyggnaden i protest mot det den avgående presidenten kallar ett ”stulet” val. Demokratiska ledare världen över, och många uppsatta amerikanska politiker med dem, fördömer presidentens agerande. Kanske blir detta en vändpunkt i toleransen för Trumps och hans anhängares envisa faktaresistens. Det verkar sannerligen inte påverka […][...]

Boken Allt vi har gemensamt – En berättelse om vänskap och ett delat USA är skriven av en erfaren skribent. Författaren har arbetat som utrikeskorrespondent i USA för svenska tidningen Dagens Nyheter i många år. För övrigt som tidningens första kvinna med stationering i Washington. I sina reportage har hon skrivit om statsskicket, politiska frågor […][...]

Det bästa sättet att börja en söndag är nästan alltid att gå och köpa en DN i kvartersbutiken runt hörnet, och sedan äta frukost i timmar, med tidningen uppslagen över hela bordet. Med den rutinen har jag också bekantat mig lite närmare med några av DN:s skribenter, som till exempel Björn af Kleen. Och som […][...]

Lika som glad som över den första vårsolen i nacken blir jag av Walt Whitmans poesi, måste jag säga. Den lyfter, gläder och fyller mig med frihetskänsla och tro. Första gången jag stötte på hans namn var för trettio år sen, då jag gick på Bona Folkhögskolas skrivarkurs. Vår skrivarlärare Klas tryckte ett av Whitmans […][...]

Att vi ska kunna lära av historien och inte göra om samma misstag i framtiden hör till stapelsvaren när det gäller varför vi över huvud taget ska befatta oss med historia. Det är dock inte särskilt ofta som historiker själva vågar sig på att dra de där lärdomarna; det inser jag när jag läser (och […][...]

Häromdagen såg jag det näst sista och sista avsnittet av första säsongen av tv-serien Jamestown, som utspelar sig i det koloniala Virginia i början av 1600-talet. Däremellan var det nyheter om oroligheterna i Charlottesville. I Jamestowns sista scen för säsongen kommer skördefesten av sig när rader av kedjade slavar marscheras förbi, kolonins första. I Charlottesville […][...]

Trots att den handlar om de amerikanska valrörelserna mellan 1988 och 2000 dimper den svenska översättningen av Joan Didions Politiska fiktioner ner lite som ett svar på brännande aktuella frågor. Det är bara dagar tills Donald Trump svärs in som USA:s fyrtiofemte president och vi verkar fortfarande hålla på och bearbeta ”chocken”. Vad var det […][...]