Under en period hade man som läsare av Dagens Nyheters nätupplaga möjlighet att få chatta med nyhetsaktuella personer. En gång frågade jag till exempel Nationalmuseums dåvarande chef vilket som var det dyraste konstverk han hade hemma. ”Sin son” svarade han lite slugt. På samma sätt passade jag en annan gång på att fråga DN-krönikören Johan […][...]

Jag kommer att tänka på Marianne Hörnström när jag läser Åsa Nelvins Kvinnan som lekte med dockor: Hon är den tvåspråkiga. Det är hon som översätter hans språk till det egna och anpassar sitt till hans så att kommunikationen fungerar till Hembruk. Hon behärskar inte Världsspråket. Hon bryter kraftigt. Och vad Hemspråket beträffar är inskränkningarna […][...]

Romanen Heiman börjar med en sekvens där en farfar leker med sitt barnbarn; kastar henne upp och ner i luften och får den lilla att kikna av skratt och rädsla. I bokens sista kapitel är flickan vuxen. Tillsammans sjunger familjen en psalm över den döda farfadern. Heiman handlar om Elof och hela hans liv från […][...]

Ni vet den där känslan när man inte kan lägga ifrån sig en bok? När man snabbt ser hur sidorna tar slut och inser att upplösningen måste komma snart för det är mindre än hundra sidor kvar… Det här är en sådan bok. Där kräftorna sjunger tar oss med till träskmarken i en mindre ort […][...]

Ofarbar tystnad är författaren, förläggaren och översättaren Andreas Lundbergs andra bok i en planerad romantrilogi om sin egen psykiska ohälsa som blommar ut efter en skilsmässa. Han kallar den första boken för svart, den här andra boken för grå och den tredje boken ska bli den vita – han kallar dem för helvete, skärseld, himmel. […][...]

Stefan Albrektssons Sjöstjärna innehåller flera guldkorn. Ett av dem är diktsamlingens allra första dikt: På nio månaders djup lärde jag mig allt jag vet om hjärtats dunkla trumslag, hur luft låter inifrån vad varmt mörker är, att vara i levande vagga, hur ljudet av röster dämpas genom hud. Jag fostras fortfarande från insidan och ut. […][...]

Jag lovar er, gott folk, att Carina Karlssons Märket som utkom tidigare i år kommer att ses som en av årets allra finaste utgivningar. Åtminstone i min bok. Handlingen utspelar sig på Åland under 1660-talet och har de häxprocesser som drog fram som en farsot i blickfånget. Från första bokstav ingav den mig en lågmäld […][...]

En vuxen dotter pratar med sin pappa om hans liv och familjehistoria. Här bearbetas Finlands många krig och människor som kommit i kläm under tidernas gång. Fattigdom och nöd. Här handlar det om släktingar i många led och i flera länder. Om resor, återvändande och nya hemorter och tillbakablickar. Pappan har hamnat på barnhem i […][...]

Att utnämna böcker till mästerverk, eller än värre tro sig ha läst en framtida klassiker, är rätt fånigt. När väl en person gjort det, följer strax ett koppel med andra tyckare som i korus utbrister: Länge leve boken, må det överleva både bål och Alexandria-katastrofer! Ett enfaldigt leve för födelsedagsbarnet, hurra, hurrrrra! Vad som behövs […][...]

”Är den bra?” Kvinnan intill på restaurangen sneglar på boken jag läser när jag äter min lunch. ”Vad glad jag blir att få frågan”, säger jag. Framför mig ligger Jack of Spades av Joyce Carol Oates. Jag introducerar min lunchgranne för huvudkaraktären, en manlig författare som stjäl bokidéer från en kvinna i grannskapet. Hon nickar […][...]