Jag tror att jag passade på att vara barn vid en ganska strategisk tidpunkt. Början av 80-talet framstår vid en jämförelse som ganska pedagogisk och snäll. Dagisfröknarna hade fortfarande ett visst socialt patos, men hade kanske lugnat ner sig lite jämför med Kalle Linds dagisfröknar. Ingen lekte så vitt jag vet tortyroffer och Pinochet, som […][...]

Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

”Konst för konstens egen skull” är en gammal devis som inte stod särskilt högt i kurs på 1960- och 70-talen. Konsten, menade fler och fler, verkar alltid i ett sammanhang, i samhället. Och om den inte ifrågasätter eller till och med försöker omstörta det samhället, så verkar den istället bevarande, passiviserande eller fördummande. Progressivt eller […][...]

På den måttligt lyckade framsidans soppburk står det “Martin Luther King” med ett litet kors efter. Det står “studentkravaller”, “Pragvår”, Svarta pantrar”, “Paris”, “Berlin”, Chicago”, “Flower Power”, “Vietnamkrig”, Majrevolt”, “Jim Morrison” och Tetoffensiven”. En soppa som på något sätt utgör 1968, året som enligt Kurlanskys originaltitel “rocked the world”. För något halvår sedan skrev jag […][...]

Rena linjer, bjärta färger, lekfulla mönster. Modeller som ser glada och friska ut. 60-talssotiga ögon och modefotografi ute i verkligheten. Carl Johan De Geer tog bilderna som de flesta av oss fortfarande förknippar med klädmärket Mah-Jong. Modeller var för övrigt Marie-Louise De Geer och Åsa Moberg, tillsammans med andra anställda, familjemedlemmar och bekanta till klädskaparna. […][...]

”Det är inget farligt, han sover ju”, säger Lena Nyman när hon smyger genom faderns lägenhet tillsammans med några kamrater i Vilgot Sjömans Jag är nyfiken – gul från 1967, och demonstrerar. ”Du, farsan! Det är inbördeskrig i Spanien! Det är kravaller i Ådalen, de håller på och skjuter en massa arbetare!” Ingen reaktion. ”Storstrejk!” […][...]

“Inget årtal i svensk samtidshistoria väcker så starka känslor som 1968″, börjar historikern Kjell Östberg sin bok 1968 – när allting var i rörelse. För traditionellt konservativa representerar 60-talsradikaliseringen inget mindre än en kulturkatastrof. För en mer modern höger är det då “en hundraårig period av enastående ekonomiska framsteg och välfärdsutveckling tog slut”. Liberalen Per […][...]

Jag fattar inte att jag inte hört talas om den här romanen förr. En roman som utspelar sig mitt i smeten, i det radikala, ungdomsupproriska Stockholm i slutet av 1960-talet. En roman där idéer om fri kärlek och sexualitet ofta skaver mot verkligheten, där diskussionen ständigt pågår om USA:s krig i Vietnam, om Maos Kina, […][...]

I inledningen till Noll Noll. Decenniet som förändrade världen gör Anders Rydell en rolig och träffande liknelse mellan tid och skokartonger. Vi förenklar vår förståelse av en tidsperiod till vad som går att stoppa ner i den kartong som det står ”00-talet” eller ”80-talet” eller ”60-talet” på. Mänsklig verksamhet följer dock sällan fyrkantiga tidsindelningar – […][...]

Maja städar trappor och kontor. Hon börjar jobba klockan tre på natten. Hela semestern har hon inte råd att ta ut. Hon måste ju ändå gå till Socialen ibland, när inte pengarna räcker till de fem barnens grundläggande behov. Hon är ”låglönare”. Ändå orkar hon på något sätt engagera sig i vad som händer i […][...]