Jag antar att de flesta generationer skymtar något romantiskt hos tiden strax innan de föddes. Det man inte har erfarenhet av står en fritt att fantisera om. Själv föddes jag 1980 och tycks aldrig upphöra att fascineras av 70-talet. Det idealistiska 1970-talet. Exotiskt! Inget var väl mer tabu under tiden jag växte upp än att […][...]

I mitten av 1960-talet började hippierörelsen växa till sig i USA. Centrala i utvecklingen är en grupp som kallade sig ”the merry pranksters”, med centralfiguren Ken (Gökboet) Kesey. Pranksters och Kesey är också centralfigurerna i den här reportageboken/ dokumentärromanen. Tom Wolfes debut Trippen, eller The Kool Electric Kool-Aid Acid Test som boken hette i original, […][...]

Gun-Britt Sundströms nya textsamling, Bitar av mig själv, kan man uppskatta redan för det faktum att den listigt följs åt av en nyutgåva i pocket av hennes mest välbekanta roman, ”förhållanderomanen” Maken från 1976. Det var väl banne mig på tiden. Sundström är kanske inte fullt så känd som hon förtjänat – och jag vågar […][...]

Jag vet inte exakt vad poängen är med Internationella kvinnodagen. Jag vet inte om en särskild dag gör vare sig till eller från för jämställdheten. Det är väl fint att åtminstone bli jämställd med kanelbullen och semlan, liksom. Men ska den nu firas, ja, då finns det all anledning att fira människor som velat och […][...]

Ett litet bokförlag – grundat 1968 är en fin liten bok och en ganska brokig samling texter. Den sammanbindande länken är förstås Gidlunds förlag och en del av de människor, böcker och situationer som passerat där genom en bunt decennier. Inte minst är den ett tidsdokument över framför allt den första perioden i förlagets historia, […][...]

I dagens läge är det inte alla som minns det upproriska 1960-talet. Många av dem som var med på den tiden vill nog hellre glömma sina insatser och ställningstaganden. I 1960- och 1970-talets vänstervåg var hyllningarna av olika ”realsocialistiska” regimer legio. Diktatorer som Mao Tse Tung eller Ho Chi Minh, Fidel Castro och Enver Hoxha […][...]

Jag börjar läsa i badkaret men måste redan efter några sidor lägga undan boken. Instinkten att dränka eländet blir helt enkelt för stark. Som läggdagsläsning passar den heller inte något vidare till en början. Irritationen håller mig vaken de första 50 sidorna, men går så småningom över i en känsla av ren förutsägbarhet och tröttsamhet. […][...]

Suzanne Osten var nyligen på tapeten i samband med ett projekt där Dramatiska Institutets elever gav sig ut på dagis för att prata med barnen om sex. I den smärre moraliska panik som uppstod när projektet hängdes ut på fördömande löpsedlar lyckades vi förtränga både att barnen faktiskt lever i det sexfixerade samhälle vi kallar […][...]

Det är svårt för en bok som inleds med ett citat ut Muminpappans memoarer att inte framstå som fullkomligt sympatisk. Hos Tove Jansson har idéhistorikern Ronny Ambjörnsson hittat en talande bild för vad det här med utopier handlar om. Vill vi vara liknöjda hemuler eller nyfikna mumintroll? Vågar vi ta det oväntade som en ny […][...]

Född som jag är 1980 har jag aldrig haft några problem att romantisera 68-rörelsen. Sen vet jag ju naturligtvis att saker aldrig är så där skimrande rosenröda och enkla på riktigt, och hade jag inte vetat det förut så skulle jag göra det nu, efter att ha läst Håkan Lahgers bok om musikrörelsens uppgång och […][...]