För ganska exakt 100 år sedan stod Sverige på gränsen till både svält och revolution. Det var våren 1917, i Europa rådde storkrig, i Ryssland hade tsaren avsatts. Här hemma i trygga Svedala var parkerna uppodlade för att stävja matbristen, majoriteten av vuxna människor hade inte rösträtt (hälften av dem var inte ens myndiga), och […][...]

Och de viskade på ukrainska: - Bolbotun är här. Och det fanns inte skymten av beklagande i deras viskningar. Tvärtom kunde man läsa ett tydligt ”Hurra” i deras ögon. - Hurra-a-a-a-a-a-a-a-a… ekade kullarna i Petjorsk. Och droskkuskarna vidarebefordrade detta nonsens: - Bolbotun är egentligen storfurst Michail Aleksandrovitj. - Nej inte alls, han är storfurst Nikolaj […][...]

Det finns ingen skylt på den byggnad i Uppsala som en gång var Statens rasbiologiska institut. Det skriver Karin Bojs i sin bok Min europeiska familj, så det har fastnat hos mig redan innan jag slår upp Maja Hagermans biografi över institutets grundare och förste chef, Herman Lundborg. Det vill säga, det finns en skylt […][...]

2014 var det 100 år sedan första världskriget bröt ut och skakade en hel värld. Aldrig tidigare hade ett krig varit så brutalt, krävt så många människoliv, haft så stor geografisk spridning. Vid jubiléet för krigsutbrottet släpptes Peter Englunds 1914, den första boken i serien Stridens skönhet och sorg. Om det är någon som känner […][...]

Visst hade jag hört talas om den stora försvarsstriden 1912-1914 och om demonstrationen, kallad Bondetåget, som samlade över 30 000 bönder, som ville ha ett förstärkt försvar, men jag kände till väldigt få detaljer kring dessa händelser. Detta ville jag råda bot på, av det förflutna kan man lära sig enormt mycket, och dessutom kan […][...]

För exakt hundra år sedan konstaterade flera etablerade experter att världen hade sett det sista storkriget. Med alla nya uppfinningar och nya samarbeten och beroenden skulle det helt enkelt inte finnas något att vinna på ett krig, samtidigt som alla stormakter praktiskt nog var precis lagom misstänksamma mot varandra för att våga lita på att […][...]

Sådana här böcker, som Barbro Hedvalls Vår rättmätiga plats: om kvinnornas kamp för rösträtt, som handlar om den svenska kvinnorösträttsrörelsens historia, behövs verkligen. Bokens stora fördel är dessutom det rikliga och intressanta bildmaterialet. Därmed kan alla, även de som säger att de har alldeles för lite tid att läsa böcker, bläddra sig igenom boken och […][...]