Ossian bor i Bergsfors i Värmland, där ett uppmärksammat brott ägde rum för 25 år sedan. Vid den lilla sjön Glimten dödades två tältande ungdomar brutalt och mannen som dömdes för morden begick självmord.

Ossian går på gymnasiet och även om han har såväl flickvän som kompisar finns det saker som gnager i honom; som hur hans far dök upp rejält berusad på en skolavslutning och spåren det satte i kompisarnas syn på honom. Hans största intresse är seriemördare och nu har han fått den briljanta idén att som projektarbete göra en film om ”midsommarmorden” som de kallades. Den ska bli hans revansch och han lägger allt mer tid på att fundera på vad som egentligen hände den där natten.

Hans flickvän Emina och kompisen Abbe tycker att hans besatthet är överdriven och vill få honom att lugna ned sig men värre är att det finns de som inte vill att man ska gräva för mycket i det förgångna. Filminspelningen där morden rekonstrueras visar på luckor i utredningen och någon som kallar sig X kontaktar Ossian och tycks veta mer, mycket mer, om morden än vad någon skulle kunna göra – utom mördaren.

Skildringen av Ossian och hans vänner känns trovärdig, liksom den lilla orten där alla känner alla och har band till alla, där yrken närmast ärvs och ingenting händer – utom då, för tjugofem år sedan. Vardagens tristess, vänskap, svartsjuka och småtjafs blandas dock snart med något betydligt mörkare och fort går det. Kanske för fort men med Ossians osäkerhet och revanschlusta är det ändå inte så konstigt att han dras in i något som egentligen är bortom vad han klarar av. Och att han får med sig Abbe och Emina i högre grad än han trott.

Det blir riktigt otäckt och boken är svår att lägga ifrån sig – läsaren blir uppslukad av historien på samma sätt som Ossian, Emina och Abbe.