Huvudpersonen i Flynn Berrys bok Sargad, Nora, ser fram emot en avkopplande helg hos sin syster Rachel. Men när hon på fredagskvällen anländer till Rachels hem hittar hon istället systern brutalt och blodigt knivmördad. Kan fallet kopplas samman med överfallet på Rachel tio år tidigare? Nora är övertygad om att så är fallet och påbörjar parallellt med polisen sin egen utredning.

Läser man bara en sammanfattning av handlingen på Flynn Berrys Sargad kan man få intrycket att detta enbart är ytterligare en thriller på temat “kvinna hittas mördad, släkting letar efter Vem Som Gjorde Det”. I själva verket är Sargad mycket mer än så. Visst finns det en mordgåta med inslag av Vem Som Gjorde Det, men den är inte poängen med boken. Svaret kommer långt efter att alla andra frågetecken rätats ut, och i en form som i alla fall jag inte hade anat.

Sargad är en bok om systerskap, om sorgen och förvirringen som uppstår efter en släktings våldsamma död, om hemligheter och varför man kan tänkas ha dom, om patriarkalt våld och om olikhet inför lagen. Allt behandlat på ett finstämt och, i brist på bättre ord, diskret sätt. Budskapet går fram men utan att man som läser känner sig skriven på näsan, något som annars kan vara ett problem i skönlitterära böcker med feministiska ambitioner.

En stor del av Sargads styrka sitter i språket. Berry låter berättarjaget, Nora själv, uttrycka sig korthugget och effektivt och meningarna saknar ofta bisatser. Ofta uttrycker hon sig i du-form, som att hon talade till Rachel. Detta gör att man som läsare lätt kan följa Noras tankar och nästan känna i sin egen hjärna den förvirring och förtvivlan som följer på en släktings våldsamma bortgång.

Det som är tråkigast med Sargad är att den i Sverige getts ut på ett relativt nytt och litet förlag, och därmed riskerar att inte få den uppmärksamhet den förtjänar. Men får du chansen att läsa boken, ta den. Det gäller oavsett om du är en thrillerälskare av rang eller egentligen föredrar en annan typ av böcker.