Nära det vilda hjärtat är Clarice Lispectors debut från 1944 och det sjunde verket av henne som ges ut på svenska. Trots det är det det första av henne som jag läser, på riktigt. Givetvis har jag på mina kurser i litteraturvetenskap läst delar av hennes verk och framför allt uppsatser om dem. Jag har till och med två tidigare utgivna verk hemma i bokhyllan. Orsaken till att jag inte har gjort några försök att närma mig hennes författarskap tidigare är ren och skär rädsla. Det är lätt att prata kring ett författarskap, det är svårare att faktiskt prata om det. Clarice Lispector för mig betydde svårt men oj vad det visade sig att jag hade fel. Jag ska inte heller påstå att det är särskilt enkelt att läsa Nära det vilda hjärtat men det är värt besväret.

Romanen är en lågmäld men intensiv kritik av äktenskapet långt ifrån Gun-Britt Sundströms mer socialrealistiska Maken, båda lika läsvärda. Det här är tät prosa där vartenda ord, varenda formulering är laddad med mening. Jag gillar de enkla omslagen som Stefania Malmsten har formgivit till Clarice Lispectors verk, utgivna på Tranan. De låter de magnifika texterna tala för sig själva.

Johanna har ända sen hon var liten försökt fånga Det, om man vill kan man väl kalla det livets mening. Det tycks henne som om det hela tiden slipper ifrån henne. Romanen blir därför lika mycket ett filosofiskt sökande efter identitet och existens lika mycket som den riktar kritik mot äktenskapet som institution. När hon träffar Otávio är det som att kastas omkull av lyckan men det vänder också ut och in på henne.

Hade Otávio redan börjat tänka inne i henne? Hade hon redan förvandlats till en kvinna som lyssnar och väntar på sin man? Hon höll på att ge upp något…

Jag imponeras av Clarice Lispector vackra språk ”…växterna som sköt upp ur frön och sedan dog. Dessutom: långt borta någonstans, en sparv på en gren och någon som sov. Allting upplöst.” Det enda som gnager är att jag ibland tappar bort mig i de filosofiska utläggningarna och i relationerna. Givetvis är Johanna och Otávio inte ensamma i sin relation, svartsjuka och hämnd grusar kärlekens blick.

Jag är så glad att jag äntligen har upptäckt Clarice Lispectors författarskap. Det borde fler också göra!