Det är inte bara i den muslimska världen som fundamentalister har fått allt större uppmärksamhet. I USA har fundamentalistiska kristna rörelser fått allt mer betydelse under senare år, vilket återspeglas i en rad samhällsfenomen.

I den här boken skriver journalisten Chris Hedges om de här rörelserna, som har givits det gemensamma namnet "dominionism". Han går då in på hur de kristna fundamentalisterna ser på en rad frågor: homosexualitet, könsroller och sexualundervisning är ett par av de centrala frågorna, liksom synen på och relationen till islam och andra religioner, synen på våld med mera. Ett kapitel tar också upp synen på vetenskap, framförallt då när en bokstavstolkning av Bibeln kommer i konflikt med vetenskapliga teorier om världens uppkomst.

I grunden, menar Hedges, kan den här fundamentalismen liknas vid eller leda till en amerikansk fascism. Fascismen kommer inte att återkomma i exakt samma skepnad som i Tyskland eller Italien på 1930-talet, utan ta sig nya uttryck, anpassade efter sin samtid. I grunden tycker Hedges dock att likheterna är så stora mellan fundamentalisternas världsbild och de klassiska fascisterna – manlighetskulten, den irrationella världsbilden, våldsromantiken, främlingsfobin med mera – att det är rätt att sätta likhetstecken mellan dem.

Bokens argumentation övertygar tyvärr inte helt och fullt. Det är alltigenom boken ganska oklart vilka personer och/eller organisationer som egentligen tillhör den "doministiska" fundamentalism som Hedges skriver om – och därmed också hur typiska eller viktiga de personer som intervjuas och citeras är? Det gör det också svårt att greppa hur betydelsefull rörelsen verkligen är. Jag saknar också en djupare diskussion om likheter och skillnader mellan denna kristna fundamentalism och den klassiska fascismen, en fråga som, bokens titel till trots, enbart behandlas tämligen sporadiskt.

Hedges sätt att skriva är en ganska vild stilistisk blandning: intervjuer blandas med citat från diverse källor och reportage från möten författaren har varit med på själv. Däremellan finns också långa stycken där han resonerar och drar sina egna slutsatser. Några konsekventa källhänvisningar finns dock inte, så ofta vet man inte alls vad författaren bygger sina påståenden på.

De kristna fundamentalisterna har sällan uppmärksammats i samma utsträckning som de muslimska motsvarigheterna, trots att de kanske har en minst lika betydelsefull roll inom vår samtids internationella politik. På det sättet fyller den här boken en lucka. Det är helt klart ett angeläget ämne, men tyvärr är genomförandet inte så bra som man kunde hoppas på.