Utgiven | 2003 |
---|---|
ISBN | 9146202510 |
Sidor | 330 |
Medförfattare | Anne Sofie Roald |
Idag är det fest. Hundratusentals människor i Sverige, och flera hundra miljoner i andra länder firar idag inledningen av Eid al-Fitr, slutet på den islamiska fastemånaden Ramadan. Fastemånaden är ett av de islamiska karaktärsdrag som många andra svenskar har kommit i kontakt med. Annars sträcker sig kännedomen om islam ofta till att kvinnorna har/tvingas ha slöja, och att de ber till Allah. Fördomarna är i allmänhet ofta mer omfattande än kunskaperna.
Hur är det då att leva som muslim i Sverige? Om det handlar den här boken, och svaret beror självklart på vem man är. Att vara en islamisk konvertit skiljer sig markant från att vara muslim från uppväxten. Att vara ”svensk” muslim skiljer sig markant från att vara ”invandrare” av samma trosuppfattning – och förstås skiljer sig olika invandrares kulturer från varandra. I den här boken får muslimer själva komma till tals, genom författarnas enkäter och intervjuer, och genom deras egna resonemang och tankar.
Muslimer skiljer sig också markant mellan olika trosuppfattningar inom islam. Det som förenar muslimer är tron på Koranen som Guds uppenbarade ord. Men därutöver finns det enormt mycket som skiljer de olika grenarna från varandra. Precis som att en kristen frihetsteolog har föga gemensamt med Svenska Kyrkan, reaktionära kristna abortmotståndare, Ku Klux Klan eller Livets Ord, så finns det ett enormt stort spektrum av tolkningar av islam.
I den här boken försöker de två författarna – forskarna och konvertiterna Pernilla Ouis och Anne Sofie Roald – skildra hur olika uppfattningar om islam tolkas och utövas i Sverige. De tar upp en lång rad frågor – allt från vilka TV-kanaler de väljer att titta på, sharia-lagstiftningens förhållande till svensk lag, frågan om hur det är att vara konvertit eller islams roll i McDonaldiseringens tidsålder. Främlingsfientlighet – både bland svenskar och muslimer – är exempel på ett annat tema som boken tar upp.
Det tragiska är att så många generaliserar om islam utifrån enstaka personers agerande, utan att bry sig om att undersöka om dessa individer verkligen är representativa. Muslimer i gemen blir t.ex. syndabockar för några extremistiska terroristers attentat mot World Trade Center i USA. Varför gjordes inte motsvarande generaliseringar om vita, kristna amerikaner när det var en vit, kristen amerikan (Timothy McVeigh) som sprängde upp en byggnad bara något år tidigare? När en muslimsk man mördar en kvinna rubriceras det utan vidare som ett islamiskt ”hedersmord”. När en icke-muslimsk man gör samma sak i Sverige klassificeras det som ett vansinnesdåd, svartsjukedrama, fyllegräl… Ingen skulle väl få för sig att associera det till att personen ifråga var kristen, men när det gäller islam verkar många anser det vara en fullgod förklaring till ett mord, utan att särskilt många ens reflekterar över frågan.
En stor del av boken behandlar just frågan om genusrelationer. Här försöker författarna problematisera synen på islam som kvinnofientlig. Det finns förvisso inslag i Koranen och i haditherna som kan tolkas på det sättet. Samtidigt finns det minst lika många delar som kan tolkas i motsatt riktning. Det handlar alltså – precis som i de andra stora religionerna – om vilken tolkning den troende bekänner sig till. Att olika individer väljer en reaktionärt patriarkal syn beror inte på islam, utan på patriarkala traditioner. Och att somliga muslimer uppför sig illa, exempelvis när det gäller synen på kvinnor, är inte på grund av islam, utan trots islam, menar författarna.
Boken består av en rad kortare uppsatser på olika teman, vilka kan läsas var för sig, men som i sin helhet ger en mycket intressant och god bild av hur det är att leva som muslim i Sverige. Det är en initierad, viktig och välskriven bok som förtjänar många läsare. Förhoppningsvis kan den bidra till att skingra många fördomar.
Publicerad: 2003-11-25 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-20 13:54
3 kommentarer
Det är minst lika intressant att läsa vad Pernilla Ouis skriver 2009 som det hon skrev 2003. Slöjan var inte ett eget val, utan hennes ägare krävde att hon skulle bära den, att hon med tiden kom att se islam i sig som problemet, inte att islam vantolkas av muslimer.
Idag kan Pernilla Ouis inte längre förena islam med den akademikerkultur hon är en del av, och vägrar numera bära slöja. Hon hävdar också att islam aldrig kan vara för kvinnans rätt att vara människa.
#
[...] I media: Eurozine, DN1, 2, 3, SVD1, 2, SDS, Kulturen, Dagen, Dagens Bok, HD, QuickResponse, Läs även andra bloggares åsikter om Islam – Historia tro nytolkning, Anne [...]
#
[…] mer: SVD, LM, KB, Dagens Bok, Eurozine, […]
#
Kommentera eller pinga (trackback).