Ulf Lundell har länge blivit bönhörd – trots att jordbruket i de flesta industriländer inte är konkurrenskraftigt på den globala marknaden för jordbruksprodukter, så fortsätter staterna i många länder att värna det öppna landskapet. Miljarder på miljarder ägnas åt att subventionera jordbruket i vår del av världen, samtidigt som jordbrukare i fattigare länder har svårt att få ut skäliga priser på sina produkter. Men trots subventioner upplever många bönder även industrialiserade länder det svårt att få ekonomin att gå ihop. Resultatet är en avfolkning av jordbrukslandskapet.

Någonstans har det uppenbarligen gått fel, det kan nog de flesta hålla med om. Frågan är var, och vad man ska göra åt det. I den här boken argumenterar ekonomen Jerry Buckland för att problemet ligger i de totala avregleringarna av marknaderna, i kombination med den marknadsmakt som ett fåtal, transnationella företag har. Argumentationen känns igen från många andra globaliseringskritiker, kan man lugnt konstatera.

Värdet i Bucklands agumentation ligger i att han i hög grad försöker visa på hur utvecklingen faktiskt ser ut, mer i detalj. Han baserar sig därför på mycket offentlig statistik, från internationella organ (även om man ibland kan tycka att Buckland gärna hade fått komma med mer källor till vissa påståenden).

Argumentationen når fram till ett antal förslag på förändringar i dagens globala regelverk. Det handlar om samma skåpmat som de flesta globaliseringskritiker brukar framhålla – reformera WTO, demokratisera globala instutioner, sätt livsmedelssäkerhet i fokus med mera.

För den som är intresserad av just jordbruksfrågan, ur ett globalt perspektiv, kan den här boken vara ett bra val. Men den tillför tyvärr väldigt lite nytt till debatten överlag.