Minns ni protesterna i Genoa för ett par år sedan? Hundratusentals demonstranter intog stadens gator i protester mot G8, kapitalism, världsfattigdom, skuldsättning och så vidare. Poliserna blev så desperata över en situation de inte kunde kontrollera att de tog i med hårdhandskarna – så till den grad att de sköt ihjäl en ung man, Carlo Giuliani, för att sedan köra över hans lik med sitt militärfordon. Två gånger. Som för att riktigt försäkra sig om att han inte skulle överleva.

Idag inleds det senaste i raden av toppmöten för G8-klubben. G8 betyder, för den som inte känner till det, Group of 8, och är ett politiskt diskussionsforum för ledarna för världens åtta mäktigaste nationer – i alla fall om de själva får beskriva det. I gruppen ingår USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Japan, Italien, Kanada och Ryssland. G8 har under senare år kommit att bli något av ett rött skynke för den globaliseringskritiska rörelsen. Lagom till årets toppmöte kommer därför en bok som ska ge demonstranter och aktivister en stabil grund för sin argumentation i frågan.

"Arguments against G8" samlar ihop inlägg av en lång rad av de mer namnkunniga inom rörelsen. Här finns den ständigt närvarande Noam Chomsky. Här finns Attac-företrädaren Susan George, liksom den brittiska krönikören George Monbiot och EU-parlamentarikern Caroline Lucas. Många av dem skriver på samma teman som de alltid gör – och kommer fram till samma sak som de alltid gör. Inte nödvändigtvis något fel i det, vissa saker kan behöva upprepas både en och två gånger. Men jag saknar den röda tråden; vad har allt som tas upp med just G8 att göra? Och vad vill man med kritiken?

En del inlägg kan kritisera G8 för att de inte på allvar gör något för att utrota världsfattigdomen, eller inte prioriterar kampen mot hiv/aids. Andra inlägg kan kritisera G8 utifrån att gruppen har för stor makt, lägger sig i andra länders politik, och därför borde avskaffas. Och det här är ju, som läsaren lätt kan föreställa sig, två inte helt förenliga linjer. Kanske kan man formulera den motstridigheten positivt – de flesta läsare kan nog hitta några argument med vilka de kan tänkas kritisera G8.

Men i många fall handlar inläggen i boken om en ganska ordinär globaliseringskritik – artiklarna skulle lika gärna kunna ingå i antologier om någon annan global institution (och är för övrigt i somliga fall också återanvända). G8 lyser däremot allt som oftast med sin frånvaro. Oftast handlar artiklarna istället om de enskilda ländernas agerande i olika frågor (fr.a. USA:s och Storbritanniens), eller om globala institutioner i allmänhet. Jag undrar därför om en oinsatt läsare blir så särskilt mycket klokare på just G8 efter att ha tagit sig igenom den här boken?

Den mest övertygande och läsvärda artiklen i den här boken blir därför Haidi Giulianis bidrag. Haidi, mor till Carlo som mördades av polisen under G8-protesterna 2001, lyckas väva ihop det personliga med det politiska, i en kort men gripande essä om att engagera sig politiskt för det man tror på. Och, som hon skriver, kanske är det tydligaste exemplet på vad G8 egentligen står för det faktum att de inte vågar möta de människor som de säger sig företräda, utan möts i slutna rum, i låsta och tungt bevakade hus, på avstängda och avfolkade gator, i belägrade städer…

De män som träffas i Gleneagles i Skottland, för att diskutera världens framtida öde är bara åtta till antalet. Vi andra är sex miljarder. Siffrorna talar väl för sig själv?