Debutanten Elina Gobena berättar historien om Liv. Liv har trots sina trettio år ännu inte riktigt hittat rätt i livet. Hon pluggar fortfarande, bor ensam med sin katt och har som den enda av syskonen fortfarande kontakt med sin far. Föräldrarna är båda läkare, men skilda sedan många år. Deras pappa Rooba kom från Etiopien för drygt fyrtio år sedan och har definitivt inte lämnat sitt födelseland bakom sig. Han har kämpat för frihet och haft en ständigt närvarande framtidsdröm för Etiopien. Mamma Solveig stod inte ut och lämnade honom när barnen ännu inte var vuxna.
Elina Gobena lyckas få mig att känna Livs osäkerhet inför livet. Hon vet inte vad hon vill bli, hon vet inte om hon kan ha ett kärleksförhållande och hon vet inte hur hon ska kunna vara solidarisk med både sin mor och sin far utan att något av syskonen idiotförklarar henne. Liv är den enda som lärt sig faderns språk, men hon har aldrig träffat sina släktingar och hon har många luckor som fadern inte vill hjälpa henne att fylla. När Rooba plötsligt ser en möjlighet att återvända, hänger Liv på. Trots att hon egentligen inte vågar och att hennes syskon avråder henne.
Det blir en resa som förändrar henne i grunden och kanske, kanske börjar hon förstå sin far.
Det finns fler likheter mellan far och dotter än vad man tror vid första ögonkastet. De kämpar båda med frågan ”vem är jag?”. Hos Liv, som har föräldrar från olika kulturer, yttrar det sig dessutom i att hon inte kan bestämma sig för vad hon ska bli rent yrkesmässigt. Rooba kämpar inte lika mycket med vad han är, förutom läkare, som hans närmaste familj gör. Han är mer solidarisk med sitt land än med sina barn, alltså är han mer frihetskämpe än närvarande pappa. Hans äktenskap gick i kras eftersom frun inte orkade konkurrera om honom med hemlandet. En pålitlig make, det var han inte. Både Rooba och Liv drivs av hemlängtan, men till olika platser. Rooba längtar hem till den vackraste plats på jorden, byn där han är född och uppvuxen. Liv längtar ut till ön, där mamma har ett sommarhus, men hon längtar också efter att lära känna sin pappas hembygd och hans syskon. Den kulturkrock som Liv upplever i Etiopien måtte ha varit som en västanfläkt i jämförelse med de kultursmockor som Rooba fick efter att han lämnade byn: skolan i storstaden Addis Abeba, studierna i Moskva och slutligen när han kom till Sverige och fick kämpa för att få arbeta som läkare.
Romanen En ny jord är i första hand en berättelsen om släkt och familj i allmänhet och om föräldraskap i synnerhet, men det är också en berättelse om att lämna allt men ändå vara kvar. Det är en historia om skuld och om att försonas. Och det är en historia med hopp!