Recension

: Demokrati
Demokrati: en liten bok om en stor sak Sofia Näsström
2021
Historiska media
8/10

Demokratins plus och minus

Utgiven 2021
ISBN 9789177894759
Sidor 127

Om författaren

Sofia Näsström (f. 1969) är en svensk författare och professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes forskning är specialiserad på demokrati och politisk filosofi.

Sök efter boken

I salen på lokalbiblioteket står ett bord med böcker som anknyter till valet i september 2022. De har skrivits av både kända och mindre kända representanter för svensk offentlighet. En av böckerna har inskaffats i flera exemplar, vilket får mig att greppa den för att skumläsa lite grann. När jag läser förordets första sida känner jag mig träffad. Fastän jag tror mig vara en medveten medborgare som absolut vet hur viktig demokratin är, får jag en känsla av att jag behöver uppgradera mig så jag beslutar mig för att låna den.

Boken Demokrati – en liten bok om en stor sak är skriven i tio korta kapitel som vart och ett presenterar en tanke kring demokrati. Varje tanke har en positiv och en negativ kommentar. Argument för eller emot; optimister ställs mot pessimister.

Inledningsvis ges läsaren klarhet i den grundläggande betydelsen av ordet demokrati. Demos = folket och kratos = styre. Att förstå ordets lexikala betydelse är ju en sak, men genom århundradena har samhällen och människor definierat ordet på sitt sätt. En gång i tiden förvägrades arbetare, kvinnor och svarta att delta i styret.

Poängen med att boken skrivits, är att understryka hur demokratin måste vinnas i varje tid, den kan inte tas för självklar. Demokratin är begärlig, vilket syns i vår egen svenska historia men också i många frihetsrörelser på andra håll i världen än i denna dag. Demokratiska val till parlament är en av demokratins pelare. Medborgarna kan välja och avsätta sina folkvalda representanter.

Demokratins förespråkare vill behålla institutioner och lagar som är till för att skydda demokratin och som också delar upp maktutövandet. Dilemmat med demokratin är att den har svårt att skydda sig från politiska krafter som vill avskaffa de demokratiska institutionerna.

Näsström tar upp flera exempel på studier som visar att flera samhällsgrupper upplever sig sakna möjligheter att utöva makt. Studierna berättar om ekonomiska klyftor som gör att medborgare känner sig förbisedda – är det någon idé att utöva sin rösträtt när den egna situationen förblir svår? Andra kan känna skepsis inför demokratins (läs här: de nationella parlamentens/regeringarnas) möjligheter att lösa problemen med klimatförändringarna eftersom det krävs globala lösningar.

I en tid när ekonomiska klyftor är stora eller stora kriser inträffar, aktiverar sig politiker som utnyttjar detta. Med uppköp av tv-kanaler, eller nyttjande av sociala medier kan de säga att de för fram folkets vilja (jag är en av er och vill kasta ut eliten som ni). Näsström och andra hissar varningsflagg. Om någon säger sig representera folkviljan finns det skäl att vara vaksam, för folkviljan är en illusion ”oavsett om den torgförs av högern eller vänstern.”

Jag noterar också synsättet som presenteras under rubriken ”En väckarklocka för demokratin”. Kritiker som hävdar att medborgare som röstar på populister vill ha mindre demokrati, har fel. Det är tvärtom. Medborgarnas yttring handlar om att de vill ha mer demokrati, enligt studierna som Näsström tagit del av:

[- - -] populister får inte makt utan anledning. De sätter ord på ett reellt problem: den representativa demokratin representerar inte alla. Det finns en skillnad mellan vanligt folk och eliter. Populismen är en väckarklocka. Den talar om för oss på ett fredligt sätt – populister väljs ju i allmänna val – att nu har demokratin passerat en gräns.

Och längre fram läser jag:

Idén att populism kan korrigera ekonomiska och politiska ojämlikheter har starka historiska rötter. Skillnaden mellan folket och eliten går tillbaka till det antika Rom. Den återfinns i konflikten mellan plebejer och patricier, vanligt arbetande folk och de privilegierade klasserna. De privilegierade klasserna gav inte ifrån sig makten frivilligt. Det krävdes en kamp mot överheten, och den kampen var populistisk: för folket och mot eliterna.

Jag märker att det här avsnittet ger mig något att grunna på. Jag vet ju så väl vilka partier jag inte kan lägga min röst på. Därför drar jag en liten hoppfull suck när jag kommer till det sista avsnittet som handlar om framtiden.

Näsström väjer inte för att belysa att demokrati innehåller både krävande insatser och slutsatser om att ingen kan se in i framtiden. Det oförutsedda inträffar alltid, vilket innebär osäkerhet:

Men osäkerheten om vad framtiden bär med sig kan också omvandlas till frihet. Genom att fördela den jämlikt mellan människor ökar tillförsikten. Istället för att ställa människa mot människa i en kamp om överlevnad, social status och ekonomisk säkerhet kan vi fördela livets faror och förmåner jämlikt. Vi kan bära framtiden tillsammans. Var och en av oss kan misslyckas i våra planer, och ändå få en ny chans. Vi kan revidera vår världsbild och börja om. Det är hoppfullt. Det är demokrati.

Lena Nöjd

Publicerad: 2022-08-26 00:00 / Uppdaterad: 2022-08-22 11:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8857

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?