Utgiven | 2021 |
---|---|
ISBN | 9789150121773 |
Sidor | 32 |
Illustratör | Eva Lindström |
Det är en kaxig titel: Ingenting är omöjligt för oss. Och det är en stor inledning.
Här landade vi med farkosten.
Det illustreras med en illustration av någon slags rymdfarkost. Men när huvudpersonerna, två barn som ser identiska ut, visar landningsplatsen för den nya grannen menar gubben att de nog har slarvat med grillen.
De kommer från en planet. Ingen speciell utan det kan vara Månen eller Pluto eller Örebro. De minns inte vilken. Men när de skulle ge sig iväg med farkosten fanns det bara plats för barnen, mamman och hunden. Fast barnen hade kunnat komma på en bättre lösning. Om någon bara frågat hade de tänkt ut något bra. För som de säger gång på gång:
Det finns ingenting som är omöjligt för oss.
Så nu bor de här, i en helt ny stad. De har en enda granne och det är den knepiga gubben. Den gamla planeten vet de inte var den finns.
Hur har vi det i vår nya skola?
Bra tack.
En del säger att vi är tjocka,
andra tycker att vi är smala.
Vi pratar för mycket och är så tysta
att alla blir fundersamma.
Vad ska vi tro?
Att vi är perfekta förstås.
Så tycker vi.
Vi har allt.
De har ju King, hunden, och så har de mamma. Men hon håller sig i bakgrunden när grannen dyker upp med sina frågor. Ibland tycker barnen att de ser pappa. Men det kan inte vara han för deras pappa skulle ha sett dem tillbaka. King behandlas som en kung och det är barnen som sköter om honom. Ser till att han får mat och färskt vatten samt matar honom med hundgodis med naturliga och godkända färgämnen. De aktiverar King på bästa sätt och hunden älskar dem.
Tankarna på pappan kommer även om det är jobbigt att inte veta var han är? Och helst vill barnen inte tänka på hur det kan vara för honom på Månen eller Pluto eller vad som helst. Men planen är att de ska ringa till pappan när allting är klart. Säga att det är okej här och att han ska komma.
Ingenting är omöjligt för oss skildras helt ur de två syskonens perspektiv. De smälter ihop till en gemensam röst som iakttar, funderar och utforskar. Lägg till att de är identiska, både till utseende och kläder. Som vuxen läsare är det lätt att gå igång på vad som ligger bakom barnens berättelse. Varför fick inte pappan plats i farkosten? Handlar det om en separation? Eller rent av en flykt? Varför håller sig mamman i bakgrunden då de träffar gubbgrannen som liksom lägger näsan i blöt? Men samtidigt är det befriande med den öppna historien och hur den kan tolkas.
Illustrationerna är luftiga och går i pastell. De identiska syskonen befinner sig alltid nära varandra. Den enda gången mamman skymtar fram syns hon som en ryggtavla när hon håller sig i bakgrunden för gubbgrannens nyfikna frågor. Nej, jag misstog mig. Hon syns faktiskt tydligt på en bild i början. När de packar upp sina pinaler i det nya hemmet. Då sitter hon och håller på med sin telefon. Men det är på ett öppet vis och inte avskärmande.
Det är både härligt och lite besvärligt med syskonduons optimism. Får de ta för stort ansvar? Hur mår deras mamma? Var är deras pappa? Det är sånt jag tänker när jag läser Ingenting är omöjligt. Språket är poetiskt och lekfullt. Det harmonierar fint med de lite kantiga illustrationerna. En bok behöver inte leverera alla svar. Och den behöver för allt i världen inte vara tillrättalagd.
Publicerad: 2022-02-25 00:00 / Uppdaterad: 2022-03-24 19:12
Inga kommentarer ännu
Kommentera