En bok för alla ger ut skönlitteratur i läsfrämjande syfte. Böckerna väljs ut tillsammans med en referensgrupp bestående av kritiker, författare och bibliotekarier. Det är kvalitetsböcker för barn och unga till låga priser. De ger ut cirka 25 böcker om året, nästan enbart återutgivning av tidigare utgivna böcker, men även en del nya titlar. En bok för alla bedriver även ett läsfrämjande arbete där syftet är att öka läsandet speciellt bland läsovana grupper, och att främja bra litteratur. Visst är det viktigt och behjärtansvärt?

Rosa på dagis kom ut första gången 1999 och gavs ut ifjol igen. Barbro Lindgrens böcker om Rosa bygger på hennes egna Rosa som var en bullterrier som älskade barn. Jag minns när jag som ung jobbade på en förskola på Kungsholmen där Barbro och Rosa bodde. De brukade komma och förbi och titta på alla barnen för Rosa älskade barn. Hon stod envist och snusade vid grinden och stoppade in sin muminformade mjuka nos.

Boken börjar med att Rosa har tröttnat på sina promenader. Sommaren är över och likaså ängarna och skogarna. Nu är det bara gator och bilar överallt. Detta protesterar Rosa emot. Det händer ganska ofta att hon lägger sig ner på trottoaren och blundar. Hon morrar om inte hennes tant klappar henne nonstop. Vi förstår att Rosa har det rätt tråkigt. Det förstår även hennes tant så nu ska Rosa börja på dagis.

Först går man in genom en dörr, sen ner för en liten trapp och så är man där.
De första dagarna får hennes tant följa med för Rosa är blyg och vill helst springa hem meddetsamma. Hon tycker det är hemskt med alla hundar som hon inte känner. Och tänk om nån vill bita henne!

Tackolov är alla hundar på dagiset snälla för dumma hundar får inte vara där. De får sitta hemma och vara dumma istället. Så Rosa kan andas ut och börja lära känna de andra jyckarna. De presenteras förresten med namn och ras innan berättelsen börjar.

På dagiset delar Rosa rum med springerspanieln Molly, den irländska settern Ester och taxen Karo som gillar hundflickor. De har varsin korg och Karo turas om att sova hos var och en. Utanför rummet hänger kopplen prydligt på krokar. Vi får en ordentlig genomgång av alla hundarna på dagiset och deras personlighet. Det går att jämföra med vilken förskolegrupp som helst. Där finns den hoppiga, den blyga, poliserna, den rädda, den som vill bestämma osv.

Rosa slutar ganska snart att lägga sig ner på promenaderna. Det blir faktiskt så att hon börja ta täten istället.

Det är är en ömsint berättad historia som alla barn kan känna igen sig i. Den beskriver likheter och olikheter på ett fint vis utan att döma. Det handlar om även om vänskap som kan bli knepig. Om bästa vänner och nästnäst bästa. Här finns mycket att stanna upp och prata om när en läser. Även sjukdomar, löss och ledighet förklaras på ett pedagogiskt vis.

Och som i alla bra böcker finns också spänningen. Det har blivit vinter och dagishundarna blir glada och rullar runt i snön. Fröknarna säger att hundarna inte får springa ut på isen, det är farligt! Men helt plötsligt kan Rosa inte hejda sig och far ut på isen. Trots att fröknarna skriker att hon ska stanna gör hon inte det. Och när hon väl försöker är det för halt. Hon plumsar i rännan där båtarna går och försvinner ner under ytan. Men allting slutar lyckligt och Rosa blir räddad av en pimpelgubbe. Puh.

Eva Erikssons illustrationer är milda och mysiga men samtidigt uttrycksfulla. Hundarnas miner och kroppsspråk avspeglas på ett underbart vis och förstärker historien. Text och bild har hela tiden en fin samklang som vidgar läsandet.

Rosa på dagis är en kärleksfull berättelse som behandlar vardagen i all sin storslagna enkelhet. Och visst känner ni igen Rosas tant här nedan?