Recension

: Felet med Eden
Felet med Eden E P Uggla
2022
Bonnier Carlsen
5/10

Oklar dystopi i futuristisk internatskolemiljö

Utgiven 2022
ISBN 9789179770167
Sidor 315

Om författaren

E P Uggla är en svensk författare. Hon debuterade 2017 med den dystopiska skräckromanen Första hösten.

Sök efter boken

När Ava vaknar upp är hon ensam i en sjuksal. Det sista hon minns är att hon, hennes mamma och lillebror Tage insjuknade i den nya influensan. Hon vet inte var hon är eller hur lång tid som passerat, och den vitklädda sjuksystern Clara bidrar inte med mycket information.

Ava befinner sig i Eden, en slags oas byggd av överlevarna efter influensan. Det är rent, ljust, vackert och högteknologiskt. Det är en värld av strikt hierarki där barnen och ungdomarna – för de är de enda som finns kvar – är uppdelade i kaster. Ava inser förvirrat att hon hamnat bland eliten i det högsta kastet Lustgården. Men varför? Hon är förvisso inte obegåvad, men inte heller bäst, och de andra verkar vara i toppform. Både fysiskt och mentalt.

Tillvaron i Lustgården är strikt inrutad och överträdelser av reglerna accepteras inte. Prestation och perfektion förväntas, medan svaghet i form av empati och kärlek bestraffas. För att behålla sin plats i Lustgården behöver eleverna vinna mot varandra och mot elever från de lägre kasten.

Felet med Eden beskrivs som “en Hungerspelen för 2020-talet”. Den största likheten är att protagonisterna befinner sig i en elitistisk och totalitär regim där människor tvingas tävla mot varandra för att förtjäna sin plats. En av tävlingarna utspelar sig på en strand, vilket ger mig associationer till Hungerspelens andra del. Men det finns också många skillnader. Man får inte veta något om världen utanför Eden. Hur är den? Och kanske viktigast – när är den?

Felet med Eden är, precis som en bra ungdomsbok ska vara, skriven på ett fängslande sätt och jag läser ut den i rasande fart. Spänningen stegras för varje sida, allt eftersom frågorna kring Eden mångdubblas. Det är ett lite riskfyllt grepp att som författare låta läsaren förbli lika ovetande som huvudpersonen. Det kan vara ett effektivt sätt att bygga upp dramatik i berättelsen, men det kan också lämna läsaren frustrerad och förvirrad.

Det är tyvärr det som händer för mig. Jag läser med känslan av att det är något viktigt jag missat. Jag lyckas inte riktigt greppa Ava, får ingen klar bild av hur hon ser ut eller vem hon egentligen är. Det är kanske ett medvetet drag av Uggla eftersom Ava själv inte förstår exakt vem hon är, men likväl stör det mig.

Jag måste inte kunna relatera till en karaktär för att tycka om den, men jag behöver ha någon slags förståelse för dennes personlighet och motiv. Jag fattar inte Ava. Hon vaknar upp förvirrad på ett okänt ställe, omgiven av personer som inte gör någonting för att få henne att känna sig välkommen, råkar direkt illa ut, blir ovän med en lärare som har mycket mer makt än hon och planerar en dum och barnslig hämnd mot denne, trots att hon förstått att hon befinner sig på ett ställe som jobbar med rent av sadistiska bestraffningar för minsta överträdelse.

Det finns en intressant och spännande idé här, men jag lämnas med för många frågor.

Fredrika Carlsén

Publicerad: 2022-01-31 00:00 / Uppdaterad: 2022-01-29 14:44

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8699

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?