Det handlar om Liis, trettiotvå, som jobbar på båt mellan Tallinn och Stockholm. Två veckor ”till havs”, två veckor i Tallinn. Hon gör också korsord för tidningar och är en riktig fena på att sätta ihop ordlekarna. Men mest driver Liis runt på Tallinns gator och pubar. Hänger med olika bekanta vid bardiskar eller på banduppträdanden.

Liis har hjärtesorg efter pojkvännen Madis, äldre än hon, mer erfaren än hon, och som lämnat henne och Estland för att driva en strandbar i Filippinerna. Ja, hon skulle gärna fått följa med honom och lämna vinterns köld och mörker men hon ville inte. Hon ville leva i sitt land med fyra årstider. Nu ångar hon sig och Madis är omöjlig att nå.

Liis är en ensamvarg. Hon registrerar, funderar och ser från sidan. En gång var hon en flitig studerande vid Tartus universitet. Hon undervisade vuxna utlänningar som kommit till Estland för att arbeta. Men Liis har inte riktigt några mål. Det blir som det blir. Men hon har ett sorts driv; barndomsvännen Lisanne, stadgad med familj i förorten, försöker få Liis att söka kärleken på Tinder. Det går inget vidare och Liis raderar sin profil. Hon träffar den vackra Kaur med dyra och exklusiva vanor. Hon längtar efter att han ska säga att de är ett par. Han drabbas av testikelcancer och hon stöttar honom. Men han ger inte henne det hon helst vill ha så en dag låter hon honom förstå – eller är det tvärtom – att det är över.

Hon drömmer vidare om Madis – det finns ingen som han därute. Och kanske, kanske ska han komma tillbaka en dag? En varm sommardag?

Intrigen framberättas i jag-person. Texten flyter lätt och kapitlen avlöser varandra. Varje kapitel inleds med en liten ögonblicksbild: likt ett fotografi av någon liten incident i staden. Tallinn byter skepnader från höst, vinter till vår. Författaren kan stadens människor, olika kvarter och gator: Kadriorg, Rådhusplatsen, Hotel Viru, Rotermannkvarteret, köpcentret Nautica, Ryska gatan … Också bakom innerstaden där livet ofta levs enkelt med små medel. Gummorna som säljer sina hemstickade vantar vid Tallinnporten, blomförsäljarna står troget vakt i grådiset och de flesta ester sjunger i kör. Hon tar också fram typiskt estniska föreställningar om ryssar, svenskar, finnar och så vidare. Om retrokaféer, billigt krimskramsmode eller barndomens julpaket med kläder och godis från Sverige. Kanske ser svenska Anna Fock detta utifrån, eller inifrån? Antagligen därför så tydligt.

Det finns en lång räcka vagabondromaner med unga män på drift i en storstad. Allt från Söderbergs Doktor Glas, Salingers Räddaren i nöden till Kjell Westös olika Helsingforsromaner. Staden blir en levande organism. Sällan får en kvinnlig protagonist leva på samma vis utomhus och ha stadens stamhak som sitt vardagsrum och gatans lösa fåglar som sin familj. Möjligen kan Kustobservationer liknas lite vid Isabelle Ståhls Stockholmsskildring i Just nu är jag här?

I Kustobservationer tar verkligen trettiotvååriga Liis sin stad i besittning dag som natt året om. Har man själv besökt Estland, det lilla landet som ligger så nära oss – trängt och överkört av historien och olika politiska system – med sin flitiga en och en halv miljoners befolkning, med plattskatt och klättrande på de flesta rankningslistor för digitalisering eller skolframgångar … så är själva miljöbeskrivningen och den sociala kontexten en stor behållning vid läsningen. Realistiskt och verkligt.

Tallinn är en medeltida stad, såsom en människa med sin historia, som likt Liis, blickar utåt. Förbi de dåliga dagarna. Nu kan vi inte resa – och vi vet inte heller riktigt vart världen är på väg – men vi kan läsa om städer och dess människor. Jag önskar att jag igen en dag får gå på Liis och Tallinns kullerstensgator.