Ekonomi är politik, och filosofi. Man kan inte överlämna frågor om världens ekonomi till ett antal experter i nationalekonomi, utan det behövs en demokratisk kontroll över ekonomiska frågor. Det är det mest centrala budskapet i den här boken. Men för att klara detta behöver människor också förstå grundläggande ekonomiska frågor. För att göra det presenterar Varoufakis här en ”kort historik över världsekonomin”. För att vara skriven på enbart nio dagar, som författaren själv uppger, är det en imponerande lång-essä. Varoufakis lyckas kortfattat och lättillgängligt diskutera många centrala aspekter i hur moderna ekonomier fungerar – allt ifrån vilken roll som pengar har till ekonomisk krishantering eller automatiseringens utmaningar – och lite om den historiska bakgrunden till detta.

Läsare bekanta med ekonomisk idéhistoria kan känna igen många resonemang från exempelvis Keynes och andra ekonomiska teoretiker, men de paketeras här på ett lättillgängligt vis. Som titeln avslöjar är boken nämligen skriven till författarens egen dotter, och detta genomsyrar också tilltalet i boken. Man ska som läsare alltså inte förvänta sig några vetenskapliga bevis, avancerad matematik, referenser eller källhänvisningar i den här boken, utan det är snarare att betrakta som en ekonomisk-filosofisk essä i fiktiv dialog-form.

Författaren är själv professor i nationalekonomi, men blev väl kanske mest känd för omvärlden då han under en kortare tid var en stridbar finansminister i Grekland. Boken är dock ursprungligen skriven innan hans tid som finansminister. De dilemman som han arbetade med under sin tid som finansminister – om Greklands skuldsättning i spåren av den globala finanskrisen 2008, och om den ekonomiska politik som EU förde i relation till det skuldsatta Grekland – är dock frågor som spelar en viktig roll i den här boken.

Varoufakis lyckas alltså ta upp många intressanta perspektiv i denna relativt korta bok. Gott så. Det finns i och för sig en del detaljer i den historiska skildringen som jag kan ha invändningar mot. Men framförallt finns det en stor elefant i rummet som han inte riktigt ger sig i kast med, nämligen frågan om äganderätt och egendomsregimer. Symptomatiskt väljer Varoufakis att inte använda begreppet ”kapitalism” när han beskriver vår samtid eftersom det – enligt hans mening – är så betydelsemättat. Istället använder han begreppet ”marknadssamhälle”. Det valet förefaller mig märkligt – varför inte kalla en spade för en spade, om man nu faktiskt skriver om en spade? Men valet att använda begreppet ”marknadssamhälle” är också olyckligt därför att jag tycker att det faktiskt fördunklar diskussionen: ”marknader” har ju historiskt existerat under vitt skilda egendomsregimer, från antiken fram till idag. I begreppet kapitalism ligger dock faktorn om hur ägandet av resurserna som handlas med på dessa marknader ser ut, nämligen att privatpersoner äger resurserna (till skillnad från samhällen där resurser exempelvis ägs av en stat eller ägs gemensamt). Och just hur ägandet är fördelat vet vi är mycket avgörande för hur ekonomier fungerar. Det tas i den här boken upp ganska ytligt – som när Varoufakis exempelvis diskuterar automatiseringens problem, och som lösning förespråkar en demokratisering av ägandet av kapital. Det hade enligt min mening förtjänat en betydligt mer gedigen behandling. Detta inte minst eftersom Varoufakis menar att vi i framtiden i hög grad kommer se en strid mellan intressen som vill ”kommersialisera allt”, och andra intressen som vill ”demokratisera allt”, där han själv säger sig tillhöra den senare kategorin. Det här är väl på ett sätt en annan formulering av den klassiska höger-vänster-skalan i politiken. Dilemmat om hur man faktiskt ska lyckas att demokratisera ”allt” (eller i alla fall mer än idag), som Varoufakis vill, diskuteras dock egentligen inte särskilt mycket. Boken hade garanterat tjänat på att även diskutera den saken djupare.

Man kan kanske inte få allt i en så här kort bok. Varoufakis bok är trots sina brister en enkel ingång till ämnet för den som är intresserad av politik, men som har skyggat för att kasta sig in i ekonomiska modeller.