En liten anmärkning innan vårt planerade recensionsprogram: Man ska inte döma böcker efter omslag, men många av oss kommer att döma dem efter titlar. Din stora kärlek är en intetsägande titel som inte lär tilltala någon som inte redan är bekant med Moriartys författarskap. Jag kan inte för mitt liv förstå varför Albert Bonniers förlag beslöt sig för översätta den mycket mer fängslande titeln The Hypnotist’s Love Story till något så generiskt som Din stora kärlek. Nåväl. Gjort är gjort, och man kan hoppas att förlaget i framtiden väljer att göra Moriartys böcker större rättvisa, för både böckerna och översättningarna är annars väldigt bra. Nu till recensionen.

Ellen är en hypnoterapeut (inte hypnotisör!) som jobbar med att med hjälp av hypnos hjälpa människor att bl.a. sluta röka, hantera kronisk smärta, gå ner i vikt, och våga prata inför folk. Utåt är hon lugnet själv och folk dömer ofta ut henne som en såndär som bara äter quinoa och mediterar istället för att känna riktiga känslor. Hon uppfostrades av en envis ensamstående karriärkvinna som valde fader till Ellen genom att betygsätta sina manliga kurskamrater på läkarprogrammet och sedan ligga med den som fick högst poäng. Ellen vet det, för hon har fått se tabellerna. Som man kan förstå är inte Ellens något fyrkantiga och elitistiska mamma helt förtjust i vare sig Ellens ”flummiga” yrkesval, eller hennes ”medelmåttige” nya pojkvän lantmätaren Patrick.

Jag trodde att jag skulle ha svårt att relatera till Ellen eftersom jag själv är inbiten skeptiker och förmodligen mer lik Ellens mamma än Ellen, men precis som vanligt så överraskar Moriartys karaktärer mig. Jag hejar på Ellen och även om jag inte alltid skulle fattat samma beslut som hon, så förstår jag varför hon gör det hon gör. Ellens pojkvän, den stadige lantmätaren Patrick, har mer känslomässigt baggage än de flesta; han är både änkling och ensamstående far till en åttaårig son. Till råga på allt har han även en stalker, en besatt ex-flickvän som vägrar lämna honom ifred, och ständigt följer efter honom, skriver till honom, och ringer under dygnets alla timmar. När hon förstår att Patrick blivit tillsammans med Ellen, beslutar hon sig för att börja gå i terapi hos Ellen, något vi som läsare får veta, men som varken Ellen eller Patrick vet om.

Din stora kärlek är en lågmäld och oväntat briljant roman som på ett kärleksfullt sätt behandlar tunga ämnen som sorg, besatthet, olyckliga förhållande, knepiga familjekonstellationer, och hur vi gestaltar oss själva utåt skiljer sig från dem vi egentligen är.

Jag uppskattade verkligen att man fick läsa från stalkerns perspektiv också, för även om hon är en galen och besatt kvinna full av sorg hon är oförmögen att släppa, så är hon inte lika skogstokig som man skulle kunna tro om man bara fick se hennes handlingar genom andras ögon. Även om det mesta av det hon gör i egenskap av stalker är oacceptabelt, så skildras hon med en förvånansvärd ömhet. Det höjer Din stora kärlek från en spännande kärlekshistoria med en galen stalker, till en roman om djupet och svårigheterna i mellanmänskliga relationer, som inte tar enkla genvägar. Den är också fyndig, varm, rolig, och precis vad man behöver som tröst i slutet av ett sånt här år. Jag hoppas att alla som kämpar med något de inte kan prata om finner lite lättnad i den här boken, och i livet i allmänhet.