Lina Gustafsson är legitimerad veterinär, och arbetar idag på ett djursjukhus. Men vintern 2017/2018 var hon anställd på ett av Sveriges största slakterier – och det här är hennes berättelse.

Att Gustafsson har ett stort engagemang för djurens väl och ve framgår, och en av anledningarna till att hon ville vara på ett slakteri var för att kunna förbättra för djuren och föra deras talan. Men, som så ofta kommer verkligheten i vägen. Lina Gustafssons debutbok, Rapport från ett slakteri, är en naken och berörande berättelse om livet, eller snarare döden, på ett slakteri. Om de grisar, kor och får som avslutar sina liv på sagda plats – men också de människor som jobbar i och omkring slakteriet. Det handlar om slaktare, om bönder och om veterinärer. Det handlar om lagar och EU-regler, om stress, övertid, blod och kroppsdelar.

Det är brutalt och drabbande. Språket är så klart och välformulerat att det är förvånande att detta är Gustafssons första bok. Meningarna porlar fram över sidorna, utan att för den skull vara överdrivet poetiska. Tvärtom är det ofta enkelheten i språket som är bokens styrka. Flera gånger under läsningen kommer jag att tänka på den gamla devisen ”skriv lite, helst inget alls” – och detta är en konst Gustafsson behärskar till fullo. Med små medel återger hon det hon ser och känner, och låter läsaren komma nära, riktigt nära det som sker. Stundtals känns det som att jag befinner mig själv i den kalla slakthallen, ser styckade, upphängda djur eller känner lukten av slakteri från kläderna efter arbetsdagens slut.

En annan styrka är att ingen i boken svartmålas. Tvärtom skildras alla inblandade mänskligt, och på många sätt som att dom gör så gott dom kan. Samtidigt så tonas heller aldrig den enskildas ansvar ned utan Gustafsson navigerar skickligt mellan att beskriva vad som är systemfel, individuellt ansvar och var dessa båda korsas. Enda stället något budskap blir övertydligt är när Gustafsson pratar med några slaktare om deras husdjur, och samma person som ägnar dagarna åt att ta livet av grisar förklarar att han inte skulle klara sig utan sin katt.

Jag vågar redan nu påstå att Rapport från ett slakteri är en av årets viktigaste böcker, och blir den inte Augustprisnominerad kommer jag bli rejält förvånad.

Till dig som bryr dig om djur och djurskydd/djurrätt:
Läs boken. För ja, saker är så illa som du befarar.

Till dig som inte bryr om djur och djurskydd:
Läs boken, och få dig en ögonöppnare.

Och till sist, till dig som hatar djur och tycker att ”häst är bäst på mackan”:
Läs boken i alla fall. För oavsett om du bryr dig om det som står där eller inte så kan du njuta av språket och få en fascinerande läsupplevelse.