Det glada tjugotalet. De där åren mellan krig och depression och krig igen då så mycket tycktes vara möjligt – ja, var möjligt. Elin Boardys Nätterna på Winterfeldtplatz utspelar sig dock under ett år i slutet av decenniet, då friheten började inskränkas, då hoten kom närmare.

Nittonåriga familjeflickan Hedvig från Göteborg söker sig till Berlin då hemmet och hemstaden känns för trånga. Hon bor hos sin faster och får arbete på kontor, där hon finner en vän i Mina. Mina är politiskt aktiv och har därtill ett stort umgänge inom stadens mer vågade kretsar – där man är fri att både vara och älska vem som helst och fester kan pågå hela nätter, i alla fall hos Heinz och Florian på Winterfeldtplatz. Hedvigs behov av frihet krockar med fasterns behov av kontroll, med konflikter med både henne och familjen där hemma som följd.

Omedelbart förflyttas jag i tid och rum till 1920-talets Berlin. Jag vandrar längs de namngivna gatorna med Hedvig och betraktar med hennes förvånade och lyckliga blick byggnader, interiörer och människor. Det är väldigt konkret och påtagligt skildrat men samtidigt med ett drömskt skimmer. Eller också är det jag som läser det så och ser för mig parallellscener till de som utspelar sig i tv-versionen av Babylon Berlin.

På samma gång som klimatet inom familjen hårdnar sker något motsvarande i det övriga samhället. Det är starka krafter i rörelse. Nazisterna börjar bli farliga, både för judar och för homosexuella och transsexuella, och det institut för forskning om sexualitet som varit en frizon blir ifrågasatt och i dess närhet kan man råka illa ut. Ett tag går det att hålla mörkret på avstånd men snart sipprar det in, längre och längre.

Fokus ligger på relationerna, de vänskapliga, romantiska och erotiska som ibland går från det ena till det andra. Vänskapen tycker jag dock är den bäst skildrade, och även om det kanske inte är realistiskt att alla så snabbt ska fatta förtroende för Hedvig blir det mer trovärdigt av att hon är en så god lyssnare. Det är så många samtal som förs, om de enskilda personernas liv och tillvaro men också om de större händelserna i samtiden, om idéer och progressivitet, och ibland med oväntade personer.

Det är också så Hedvig utvecklas mest, när hon genom samtalen funderar över sig själv och sin familj, över förväntningar och identitet, över vad som verkligen betyder något och över vad hon faktiskt själv vill.