I Aleš Štegers Tingens bok blev tingen levande och stekta ägg fick ögon. I den poetiskt skriva essäsamlingen Berlin är det dags för en hel stad. Vem är Berlin? Vad gör Berlin? Hur mår Berlin? Huvudstaden är huvudpersonen.

Berlin är som att hålla ett trasigt vinglas upp mot ljuset och titta genom det, tycker Aleš Šteger.

Man ser kanten, förskjutna ytor. Det är staden som tillhör preussarna och turkarna, ryssarna och judarna, drömmarna och snobbarna, polackerna och amerikanerna, den tillhör salsadansarna, de homosexuella, den tjocke arbetaren, den arbetslösa konstnären och den utarbetade svindlaren. Babels torn har rasat och därför kan ingen lära sig något och inget kan heller växa ur ruinerna i glömskan i Berlin.

I ett år går Aleš Šteger runt på Berlins gator. Medan hans författarkollegor världen över sitter inne på sina rum i den så kallade poetvillan och skapar fiktion, eller likt författaren till Elementarpartiklarna kollar på porrfilm, då går Šteger ut på jakt efter Berlins navel. Med hjälp av ett stipendium tillbringar han ett år i staden. Han tar alltid baktrappan till sitt rum i poetvillan. Villan är ett före detta SS-högkvarter.

Det är en vacker guidebok, en bok där Berlin verkligen lever och förändras. Tv-tornmasten kommer kanske alltid vara 368 meter hög, Checkpoint Charlie stå på samma plats, floden heta Spree och Alexanderplatz vara Alexanderplatz. Men lukten av bagerierna, lappen på en bil, de två homosexuella männen som kysser varandra i ett gathörn och hur berlinarna stoppar händerna djupt i fickorna, håller om sina plånböcker. Det står inte i Lonely planet. Berlin är i Štegers skildring en smärtans och melankolins plats, men här bor också humorn och nyckelpigorna och lindarna. Det är en bok att känna igen sig i om man varit i Berlin, men den ger också ett nytt hjärta åt staden. Berlin klär ut sig. En man blir till en kvinna, en kvinna till en man. Berlin äter 25 ton kebab om dagen.

Berlin väcker lust att resa inte bara till Berlin, utan också i tiden, historien och fantasin. Till stor del känns Berlin som en mellanbok, en skrivkrampsbok i väntan på Štegers nästa storslagna projekt. Ändå är det den jag skulle stoppa ned i resväskan på väg till Berlin. Ingen annan.