I efterordet av Tingens bok, skrivet av Per Bergström, finner man en del upplysningar om Stegers dikter, som i genomläsningen nog går de flesta förbi. Åtminstone de som inte är insatta i slovensk historia. Det gör dock inte så mycket, möjligen är ett torkhus någonting som kan behöva få en nyttoaspektens och gestaltande förklaring.

Tingen i Stegers bok är oftast ganska triviala, vardagliga saker. Saker som omger oss. Det är ett paraply, ett par skor, en hårtork, en skottkärra, ett gem, en korv, ett ägg, en binnikemask och många andra saker. Vissa av tingen är något mer tilltalande och väcker en poetisk klang redan vid första anblicken. De rymmer något av ett symboliskt värde bara i sig. Exempel på sådana är; trumpeten, muren, sjöhästen och knivarna.

Det visar sig dock, genom den personifiering alla tingen genomgår, att även ett ägg kan ha ögon.

Då du slår ihjäl det mot kanten av pannan märker du inte
Att ägget i dödsögonblicket får ett öga

Ja, det visar sig att ett ägg är minst lika vackert som en trumpet. Men det är inte enbart försköning Stegers ting genomgår. Med en lätt absurdistisk humor blandad med en sorglig ton, skapas en känsla av välvilja mot tingen. De blir som människor utan talan, men får alla en mening i tillvaron. De lever. De lever i symbios och i konflikt med världen runt omkring sig. De är lite uppgivna, offer för sin egen skapelse. Skottkärran spyr där den ligger på rygg som en hjälplös klumpig skalbagge. Hjulet snurrar i vinden.

Munnen har spytt som efter kemoterapi.
Nu viskar den åter, men det känns inte bättre.

Ett roligt experiment, är också att hålla för titlarna på dikterna och sedan då man läst klart, gissa vad texten föreställer. Känslan slutligen av denna diktsamling är att tingen inte alls är så väsensskilda ifrån människan. Det betyder inte att människan degraderas till ett föremål, bara att föremålen i vår omgivning lever med liknande förutsättningar som vi. Det är ingenting att hetsa upp sig över, kanske bara mer sorgmodigt konstatera. För så som binnikemasken tilltalas:

Sov lugnt. Ingen bestämmer ens över halva sitt öde