Sara Landers arbetskapacitet driver henne framåt. Som ung tillhörde hon de bästa i sin kull på tolkskolan. Under studietiden såg hon framför sig en karriär där kunskaperna i ryska kunde kombineras med ett uppdrag i ett större sammanhang. Ett par årtionden senare är världen annorlunda. Sara bevakar händelser på den europeiska kontinenten och rapporterar till […][...]

I Hålla andan försvinner Minas syster Daria. Mina och lillebrodern Sam vill inte oroa föräldrarna som är bortresta och städar ut mormoderns dödsbo, så de håller tyst. I stället går Mina till badhuset där Daria spenderat nästan all vaken tid. Där träffar hon Cissi, tränaren Rickard och Darias nästan-pojkvän Jamal. Titeln refererar till många saker […][...]

Händer i miniformat passar bra till blommorna som lyser upp våren och sommaren här i Norden. De vilda blommorna har en särskild lockelse på mig. Ett tidigt minne jag bär är känslan av de många styvmorsviolerna i handen, när jag var typ fyra år. De bildade liksom en minibukett i min näve. Min hands proportioner […][...]

Elsa Beskows bilder lever fortfarande. Risken finns tyvärr att de kommersialiseras sönder när de pryder allt från kökshanddukar, porslin, till vykort. Men likväl är illustrationerna ögonfröjd. Bilderboken Blomsterfesten i täppan har hunnit fylla 100 år och lite till. Anledningen till att den ges ut i nyutgåva med jämna mellanrum är troligen alla omläsningar som gör […][...]

Undertiteln till Mimmi Palms diktsamling Marmeladträdet är fem årstider. Delar av diktsamlingen har framförts inlästa av författaren som en del av ett orkesterverk av tonsättaren Marie Samuelsson, som en replik till Vivaldis violinkonserter om årstiderna. Bokversionen av Mimmi Palms årstider rör sig kring en betongbro. Jag läser på tunnelbanan med boken nära ansiktet. Varje årstid inleds med ett […][...]

Jag önskar verkligen att jag kunde ge antologin Sånt vi bara gör ett riktigt bra betyg. En antologi med korta texter där forskare inom humaniora skriver om vardagsbeteenden, sådant vi liksom bara gör utan att tänka, som att sjunga i duschen, fippla med mobilen, prata väder, namnge våra bilar… Låter det inte otroligt intressant?! Stundvis […][...]

Fantasyromanen Skuggan, med ett riktigt snyggt och lockande omslag av Emily Ryan, är första delen i en tänkt trilogi om tolvåriga Nuwa som antagits till en skola där flickor tränas att bli krigare i kejsarens beridna styrka – den drakberidna styrkan det vill säga. Nuwa har siktet inställt på en alldeles särskild drake, men får […][...]

Reni Eddo-Lodges Varför jag inte längre pratar med vita om ras är en viktig bok som vill medvetandegöra vad den strukturella rasismen är och vad den gör med oss. Boken är pedagogiskt uppdelad i olika kapitel om historisk bakgrund, feminism, klass, vita privilegier och så vidare – men tyvärr har den för bråttom för att riktigt […][...]

Finns det något mer värdefullt än frihet, undrar Raoul Martinez i den här oerhört ambitiösa tegelstenen. Boken inleder i och för sig med ett kapitel om huruvida vi egentligen, ur ett existentiellt/filosofiskt perspektiv, kan sägas ha någon frihet över huvud taget. Vi är ju i grunden biologiska varelser, och vårt agerande betingas av detta oundvikliga […][...]

Är det så att barnböcker normalt handlar om antingen det vardagsnära eller det fantastiska? Den lilla teorin odlar jag när jag läser Sami Saids och Sven Nordqvists bilderbok Äta gräs. Den utspelar sig inte i någon fantastisk värld, men knappast heller i det, för de flesta nutida svenska barn, vill säga, vardagsnära. Istället tar Sami […][...]