Som bokrecensent strävar jag efter att vara nyanserad. Aldrig odelat positiv, aldrig totalt negativ. Men under läsningen av Bosse Lindquists Macchiariniaffären – Sanningar och lögner på Karolinska insåg jag att den taktiken skulle bli svår i just det här fallet. För vad skulle möjligen kunnat göra boken bättre? Vad skulle jag kunna skriva för att det inte skulle sluta som en ren hyllningstext snarare än en recension? Efter många timmars funderande kom jag på att man kunde beskrivit ett exempel på bra patientnära forskning parallellt med berättelsen om skandalkirurgen Paolo Macchiarini och de institutioner som lät honom hållas? Som en kontrast, för att visa på exakt hur och var det gjorts fel. Å andra sidan kanske det tagit fokus från berättelsen om den medicinska skandalen. Jag får helt enkelt konstatera att boken är helt perfekt som den är.

Macchiariniaffären – Sanningar och lögner är en berättelse om en kirurg som lyckades charma alla – kollegor, patienter, journalister. Det är en berättelse om maktmissbruk och samvetslöst utnyttjande av patienter i nöd. Det är en berättelse om hur fagra löften kan förblinda de som mer än några andra borde stå för kritiskt tänkande. Och det är en berättelse om journalister som i sin strävan efter sanningen visar prov på större vetenskaplighet än forskarna själva. Men framförallt är det en fantastiskt bra berättad bok, och det är ett gediget sanningssökande arbete som ligger bakom.

Berättelsen tar sin början i hur Bosse Lindquist, mentalt trött efter att ha avslutat ett stort projekt, får tips om forskningsfusk och patientdöd vid Karolinska Institutet och dito sjukhus – något han först ställer sig tveksam till. Vad som sedan följer är ett gediget journalistiskt arbete i sökandet efter vad som egentligen har hänt – och händer – på Karolinska såväl som i andra länder. Lindquist och hans team vänder på varenda sten, och tar ingenting för givet. Tvärtom, Lindquist beskriver förtjänstfullt hur inriktningen på deras dokumentär ändrats allt eftersom fler och fler uppgifter kommer fram. De personer som förekommer i boken skildras också nyanserat – människor kan göra dumma saker, men finns det kanske en bra förklaring? Kan det röra sig om missförstånd? Om avundsjuka och interna maktkamper inom akademin?

Till syvende och sist blir dock svaret att svåra medicinska övergrepp har begåtts, visselblåsarna har straffats och de skyldiga kommit undan. Det är sorgligt, och jag hoppas i alla fall att Macchiariniaffären – Sanningar och lögner på Karolinska kommer att läsas, spridas och prisas. Jag hoppas också, och tror, att boken kan inspirera andra journalister -eller kanske mediehus av olika slag – att satsa på bra, undersökande journalistisk.

Världen behöver fler journalister som Bosse Lindquist och hans team – nästan lika mycket som Karolinska, och säkert andra universitet, behöver ledande forskare med deras driv efter sanning och rättvisa.