Rädslans makt är stor, menar människokännare inom olika arbetsfält. Den ser oerhört olika ut från person till person. En del tycker att spindlar är hemska. Någon tycker att tomten är obehaglig – särskilt när hen bär en heltäckande och livlös mask för ansiktet. Steget är inte långt till skräck som också utgör en egen genre inom litteraturen. Om man inte är bekant med skräcklitteratur sedan tidigare kanske den här recensionens fyra noveller är en bra introduktion.

Den första novellen jag läser är Lussiferda av Karin Tidbeck. Den utspelar sig på två tidsplan. En vuxen kvinna besöker sitt föräldrahem en dag i december. Över henne kastar sig minnet från en lucianatt för tjugotre år sedan. Nuet är en samlad bild av yttre förändringar. Pappan är cancersjuk, mamman är mindre än förra året (har hon krympt?) och vissa caféer i Stockholm är borta. Spänningen ligger mer i dessa detaljer av grå vardag än i det gamla minnet som flikar sig in. Men lite otäckt är det när novellens huvudperson åker ut till sommarstugan på årsdagen av kompisarnas försvinnande. Ovisshet är alltid otäckt.

Stephen King har en man som huvudperson i sin berättelse Lite krasslig, bara. Han är gift, hundägare och arbetar på Manhattan som reklammakare, en gammaldags titel för Content Manager och Copywriter. Hans kreativa kurva verkar vara på nedåtgående, men han håller fasaden uppe inför kollegerna. Det småpratas med hisskötare i bostadshuset och hela tiden svävar en förskräcklig lukt i berättelsen. Jag gissar tidigt vad som orsakar lukten men King snickrar skickligt med sina dramaturgiska verktyg. Det är god underhållning om läsaren gillar makabra inslag.

Den svartaste novellen är Den svarta katten av Edgar Allan Poe. Det svarta består i att allt är svart. Huvudpersonen är gravt alkoholiserad och drabbad av svår förföljelsemani. Det svartas djup tränger fram på sidorna på ett mycket effektivt sätt. Allt återberättas av huvudpersonen dagen innan han ska avrättas – ty han har sådana kval att han vill lätta sin själ. Det här är en makalöst bra skriven novell!

Sommaren ute i skärgården förknippar jag med skön avkoppling. Där finns runda klipphällar att glida nedför i det bräckta vattnet som Östersjön består av. Här utspelar sig novellen Nattrodd. Jag blir stormförtjust i de två kvinnorna Alice och Monika som paddlat ut till en ö för att tälta en natt. De har gjort så i femtio år. Nu är deras kroppar stela och omaket med tältandet är lätt att leva sig in i. Hur kan ett skräckscenario uppstå i detta vänskapliga umgänge med inslag av sommaridyll? Jo, det finns alltid ett förflutet som slår tillbaka. Den ljuva miljön kontrasterar stort mot de oväntade händelserna. Ajvide Lindqvist har en fenomenal förmåga att blanda in skräck i den svenska tryggheten. Om du gillar den här novellen ska du absolut ge dig i kast med romanen Lilla stjärna som utkom 2010, där allsång på Skansen ramas in av något som går utom mänsklig kontroll.