”Alltså Christine, varför vill du läsa den boken?”, frågade min ateistiska kompis när hon såg titeln Bibeln säger: Kvinnor kan på min att-läsa-lista. Ja, det kan man fråga sig. Någon större teolog är jag ju inte, för att uttrycka det milt. När någon skriver ”Kvinnor kan” dras mina ögon däremot direkt dit, och faktum är att jag har ett intresse för religion som är lika stort som det är hemligt. Ok, kanske inte speciellt hemligt nu längre. Det går att komma ifrån att den kristna tron/kyrkan har haft ett enormt inflytande över västvärlden de senaste århundrandena lika lite som det går att komma ifrån att den kristna kyrkan inte alltid varit en förkämpe för kvinnors rättigheter. Men tydligen säger Bibeln, trots allt, att Kvinnor Kan?! Med andra ord – det fanns flera anledningar till mitt intresse för AnnChristin Winnermyhrs bok.

För en ovan Bibelläsare som jag var Bibeln säger: Kvinnor kan en trevlig läsupplevelse, även om det som står säkerligen inte är något nytt för dem som är insatta i Bibeln och dess historia. Boken berättar om de kvinnor som finns med i så väl Gamla som Nya testamentet och placerar dem i ett sammanhang. Ur ett kvinnohistoriskt perspektiv är det mycket givande. Winnermyhr tar sig också an de stycken i Bibeln som använts för att trycka ned kvinnor, diskuterar dem och hur de kan ha kommit till, och föreslår alternativa tolkningar.

Tyvärr får Winnermyhr lite minuspoäng eftersom hon gör klart redan från början att hon inte kommer att ta upp vissa kvinnor i närmare detalj: Lot’s hustru för att hon ”stått modell för att man, när man ser tillbaka på det som har varit, kan bli handlingsförlamad” och Tamar för att ”det är en berättelse som inte hedrar kvinnor”. I mina ögon är det lite fegt att utesluta berättelser på dylika grunder. Kvinnors historier är värda att berättas oavsett om kvinnorna i fråga har varit starka, svaga, kloka, fega eller ohederliga. Även otrevliga historier kan säga något om världen. Intressant är också att andra kristna har tolkat berättelsen om Tamar, som förklädde sig till prostituerad och blev med barn med sin svärfar, som en historia om hur en kvinna som överlevt sexualiserat våld och till slut får en man att erkänna sina synder (se Nancy Hightowers artikel på Sojo.net).

Winnermyhr tar sig också rätt stora friheter som uttolkare av Bibeln, och förklarar boken igenom vad Guds olika planer var och vad olika handlingar innebar (”Lustgården var plan A, men i och med syndafallet fick Gud ta till Plan B, dvs skicka sin son till jorden”). Å andra sidan – är det inte just det män har gjort i alla tider? Och till skillnad från kvinnoförtryckande herrar förvränger Winnermyhr (utifrån vad jag kan säga) i alla fall inte Bibelns texter och budskap till att trycka ned det kön hon själv inte tillhör. Nej, Winnermyhrs mission är enbart att ge Bibelns kvinnor deras rättmätiga plats i rampljuset. Hon får Bibelns kvinnor att sluta vara biroller och låter dem bli de huvudroller som de faktiskt är. Och det är just detta som gör Bibeln säger: Kvinnor kan till en bok som är väl värd en genomläsning.