Utgiven | 2018 |
---|---|
ISBN | 9789132207877 |
Sidor | 175 |
Orginaltitel | The Case of the Missing Marquess |
Översättare | Carina Jansson |
Först utgiven | 2006 |
Du som är elva, tolv år och är lite rastlös – brukar du läsa en bok ibland för att få tiden att gå? I så fall har jag ett tips.
Elona Holmes är lillasyster till den berömda detektiven Sherlock Holmes och båda deras äldre bror Mycroft Holmes. Gissa vad som hände när hon fyllde 14 år? Hennes mamma drog. Ja. Du läser rätt. Mamman försvann. Hon pallade inte vara kvar.
Året är 1888 och Enola fyller år i juli månad. Hon öppnar presenterna i lugn och ro, eftersom hon tror att mamman bara är ute på ett ärende. Mamman är ofta ute med penslar och färg för att måla bilder av landskapet. Men ett minne träder fram i Enolas tankar. Mamman har nästan varje dag sagt: ”Du kommer att klara dig utmärkt på egen hand, Enola”. Eftersom ingen pappa finns kvar i familjen (han dog tio år tidigare) skriver hon ett telegram till bröderna i London.
I familjer där det saknas en pappa, bestämmer bröderna. Så var det i slutet på 1800-talet. Så när Sherlock och Mycroft dyker upp ska de ta hand om allt. Enola ska få nya kläder. Korsetter och klänningar med smal midja. De ska flytta henne från hennes vanliga byskola till en internatskola för flickor.
De här idéerna gör Enola förbaskad. Bröderna gör inte det minsta försök att fråga henne vad hon själv vill. Så hon drar hon också. Hon vill och tror att hon kan hitta sin mamma. Mamman har nämligen gett sin dotter ledtrådar och en chiffernyckel.
Många spännande händelser inträffar när Enola tar sig till London. Hon hamnar i fattiga kvarter, där livet är hårt och rått. Det är lätt att hamna i knipa.
Det som biter sig fast i mig är Enolas arga lynne. Hon är arg för att hon inte får göra samma sak som pojkar. Hon är bra på att formulera sig. Synpunkterna på de idiotiska kläderna som ”fint folk” måste bära är vassa och ironiska. Och jag tänker, vad skönt att jag växte upp under en tid när byxor var självklara också för flickor.
Dessutom tycker jag att det är kul med likheterna mellan bokfiguren Sherlock Holmes och Enola Holmes. Båda klär ut sig för att dölja vem de är. Båda använder också ett logiskt sätt att tänka när de löser problem. Enola visar sig vara uthållig och stark och några gånger rädd och ledsen. Det som boken misslyckas med är att beskriva ”skurkarna”. Författaren har ju läst på om fattigkvarteren i London och då blir jag besviken när människorna bakom brottet tecknas som onda utan förklaring.
Boken börjar med att Enola upptäcker att hon måste klara sig själv och om du läser den får du veta om hon lyckas. Har du förresten sett poängen med hennes förnamn? Prova att läsa det baklänges.
Publicerad: 2018-10-30 00:00 / Uppdaterad: 2018-10-29 07:38
Inga kommentarer ännu
Kommentera