De döda tar allt större plats i Kristian Lundbergs böcker. Kanske är det ett arbete som påbörjades med En hemstad där det blev tydligt att de döda var själva utgångspunkten i skrivandet. En hemstad vittnade om den kamp som innebär att vara ett skrivande människa – därtill en skrivande människa som har överlevt. Att vara […][...]

Det har gått några år sedan M.R. Carey släppte Flickan med gåvorna (som Katze har recenserat här), och i Pojken på bron återvänder han till det postapokalyptiska Storbritannien. Om du inte har läst Flickan med gåvorna gör du bäst i att sluta läsa här, och börja med den innan du går vidare med vare sig […][...]

Det sägs att Minnesotabygderna liknar de svenska skogarna och att också de växlande fyra årstiderna är jämförbara. Jag lyfte blicken. Ovanför mig svävade ett blekgult löv på en vindpust. Steg och sjönk utan att ta mark helt. Jag plockade ner det ur himlen med ett litet hopp. Handlingen i Vargarnas historia kretsar kring Linda som […][...]

Är det inte så för oss människor, att det finns tider, då vi fångar in tillvaron helt och hållet genom dagögat? Allt är då så självklart. Vi frågar inte, vi tar bara för givet. Och så kommer det andra tider, när vi ser med nattöga – ifall vi eljest lever med vaken själ. Det är […][...]

Smaka på den här baksidestexten: 1894 gör Kata Dalström skandal. Hon är trettiosex år, uppvuxen i en förmögen familj och gift med en konservativ man – ändå blir hon socialdemokrat! Jag överdriver nästan inte alls om jag säger att det är meningar som dessa som gör att jag vill hålla på med historia. Förändringarna! Dramatiken! […][...]

Augusti 1991. Samtidigt som stridsvagnar rullar in i Moskva i ett sista desperat försök av gamla sovjetpolitruker att avvärja det oundvikliga blir en ung pojke svårt biten av en herrelös hund. En blind gammal man med mystiskt förflutet, som fungerat som någon slags inofficiell plastfarfar åt pojken, donerar tillräckligt mycket blod för att pojken ska […][...]

Under sex veckor sommaren 2014, från mitten av juli till slutet av augusti, kunde man varje vardag i fransk radio lyssna till drygt fyra minuter långa program om Charles Baudelaire. Texterna för radion, om denna parisiska, litterära storhet var skrivna av den belgiske, i Paris bosatte, litteraturforskaren Antoine Compagnon. Programmen sammanställdes senare i en bok, […][...]

Någon gång i slutet på 1980-talet gick det en serie sketchprogram på radions P3 som kallades Riskradion, med bland andra Erik Blix och Stefan Livh vid rodret. Serien bestod av ett antal humorsketcher som om du frågar mig, har blivit klassiker med tiden. Av dåtidens recensenter kallades serien den intellektuella kiss- och bajshumorns inträde i […][...]

Chokladbollar. Vilka minnen de väcker. Det måste vara en av de första sakerna jag bakade. Jag minns att vi hade en barnslig kokbok med ett überpedagogiskt recept med uppritade mått och tecknade ingredienser. Sedan dess har chokladbollar varit en av mina absoluta fikafavoriter. Smeten är precis lika god som de färdiga chokladbollarna och hittills har […][...]

Kommissarie Maigret blir uppsökt av två grannkvinnor på självaste juldagsmorgonen. Den yngre kvinnans styvdotter, Colette på tolv år, har fått besök mitt i natten av en jultomte som lämnat henne en stor docka samtidigt som han brutit upp parketten. Flickans styvmamma verkar mer eller mindre ovillig att prata med kommissarien men den äldre grannkvinnan är […][...]