Det är bäst att jag säger det med en gång, jag är en stor beundrare av Kjell Westös författarskap och har uppskattat det mycket alltsedan romandebuten med Drakarna över Helsingfors 1997. Det finns en stillsam melankoli i berättandet som slår an en ton inom mig. Att Westö sedan har en förkärlek för den omfattande berättelsen […][...]